Att förvandla en låt
Sveriges Television visade i fredagsnatt David Chappelle’s dokumentära film Block Party, där han samlar ihop hip hopens och soulens största namn. Bland The Roots, Kanye West, Mos Def och Erykah Badu finns Jill Scott.
Jill Scott är en amerikansk soul och R&B sångerska som nått en hyffsad framgång i hemlandet. Hennes debutalbum, Who Is Jill Scott? Words and Sounds Vol. 1, släpptes för tio år sedan och sålde dubbelplatina då. Hennes efterföljande skivor har inte haft riktigt samma försäljningsframgång även om de klättrat högre på de inhemska listorna. I Sverige är hon kanske mest känd som Precious Ramotswe i TV-serien Damernas detektivbyrå som visats på SVT.
Själv snubblade jag över Jill Scott på en musikblogg dedikerad för svart musik, men länken till den har jag tappat bort för länge sedan. Där fanns en musikspelare som för tillfället hade med Jills låt Golden från hennes liveskiva inspelad i Paris under hennes Europaturné Big Beautiful 2005.
Låten är i sitt originalutförande en obehaglig nutida R&B eller neo soul-bit och jag kommer aldrig att lyssna på den versionen självmant igen. Det är egentligen underligt vilken transformation mycket modern hip hop och soul får när den framförs live, i nuet. Nästan allting som på album låter plastigt och opersonligt får live en sådan passion och glädje att det är svårt att inte omfamna och älska det. Vad jag menar förstår man om man jämför originalversionen, med tidigare nämnda liveversion från Paris.
När man jämför de två versionerna förstår man att det mer eller mindre saknas regler för det Jill Scott och hennes band gör. Tillsammans tar de sina låtar och gör exakt vad de vill med dem låtar även om det i det här fallet kanske är aningen traditionellt att klä om låtarna i en jazzig skrud. Men samtidigt kan jag inte bry mig mindre när det görs med en sådan musikalisk briljans och tekniskt kunnande. Att det i en enda låt sedan svänger mer och är väldigt mycket mer intressant än något som Dream Theater gjort på ett decennium är för mig svårt att förstå. Det är framför allt från det pianodominerade stycket strax innan låten passerar sju minuter som den blir magisk. Det är här bandet tar över och äntligen får leka.
Jag har försökt att hitta en låt på liveskivan från Paris som skulle engagera mig lika mycket utan lyckas. Alla andra låtar blir för smöriga och bandet hamnar i skymundan. Musiken blir ointressant men det tekniska kunnandet finns där utan att få släppas loss, men så är det ju inte jazz heller.
Skönheten i ett bibliotek
Den kanske vackraste inredningsprylen man kan ha är en bokhylla full med böcker eller cd- alternativt vinylskivor. Kanske är det därför jag alltid känt mig hemma i bibliotek och antikvariat. Framför allt har jag funnit det offentliga bibliotekets korrekthet och katalogisering betryggande. Där har det aldrig funnits utrymme för bibliotekariens personliga åsikt kring hur sorteringen borde skötas. Som besökare har jag sällan haft några som helst problem med att hitta det jag varit ute efter i det offentliga biblioteket, men när jag varit hos vänner som aldrig sorterat sitt bibliotek har jag inte funnit någon sinnesro.
Men när jag då ramlar över något så oerhört vackert som, Bookshelf Porn, så är det bara att kapitulera. Här är det omöjligt att känna och bläddra på böckerna så istället låter jag ögonen ta intryck. Jag stänger igen dörren till arbetsrummet, slänger på lite John Coltrane i iTunes och bläddrar igenom varenda bokhyllebild.
Jag får aldrig någon inblick i om ägarna sorterat sina böcker alfabetiskt, efter inköpsdatum, genre, språk eller litterär period men jag förstår att samtliga älskar sina böcker. Att de lagt ner möda och besvär i att böckerna ska få ett fint hem samtidigt som de böcker som utgör respektive bibliotek berättar en historia om ägaren eller ägarna. Men framför allt är dessa bilder inredningsporr för bokälskare.
Vår bokhylla:
Jag har själv aldrig varit lika intresserad av att sortera mina böcker som min skivor. Skivorna har jag alltid haft en pedantisk kontroll på och de har sorterats i följande ordning:
- Alfabetiskt
- Utgivningsår
- Format (singel och EP före album)
Men böckerna har jag ända sedan jag fick mina första böcker sorterat efter storlek och därefter efter författarens efternamn (pseudonymer sorterats efter efternamn, inte tillsammans med hans/hennes riktiga namn). Efter att jag blev sambo och vi satt upp våra vita hyllor hade vi inte rum nog att sortera efter efternamn, utan valde att sortera inbundna böcker på en hylla och de mindre pocketböckerna på sin egna hylla. Som ni ser på bilden ovan så behövs det organiseras på hyllorna, framför allt på pockethyllorna där det finns två rader med böcker. Böckerna fick helt enkelt sin plats där det fanns utrymme för dom.
Det är också just utrymmet som är det allra största problemet med det privata biblioteket. Jag har aldrig riktigt gillat tomrum i mina hyllor, oavsett om det gäller för mina böcker eller för mina cd- och vinylskivor. Det är anledningen till varför jag ställt mina single malt-flaskor i tomrummet till höger, eller att jag ställt de bokstavsklossar som mina syskonbarn leker med då de är på besök på den nedersta hyllan. Det finns helt enkelt ingen stringens bland böckerna och jag har emellanåt, precis som hos mina vänner, svårt att hitta den bok jag för just det tillfället söker.
Hur sorterar ni era bibliotek och hur ser de ut?
Några favoriter från Bookshelf Porn:
PU┼ ┼O DEA┼H
Det börjar gry i underjorden. Ryktas om inställd spelning på Metaltown för att det var något som bandet inte ville ställa upp på och att det är planerat för en fullängdare i vinter eller tidigt nästa år. Bästa nya svenska bandet på flera år, utan tvekan!
Antichrist!
Uppdateringsproblem
Satte mig ner för att uppdatera WordPress till den senaste versionen 3.0 igår. Allting gick fint fram till det att uppdateringen var klar och jag skulle logga in. Fick ingen åtkomst eftersom jag hade problem med mina rättigheter men bloggen såg bra ut.
Felsökte och hittade en lösning som såg rimlig ut. Det slutade dock i katastrof och av någon anledning ändrades teckenkodningen och samtliga icke-engelska tecken såg ut som skit. Självklart gjordes detta innan det att jag kom på att ta en säkerhetskopia på min databas. Inte nog med det så krånglade mitt webbhotell något ofantligt och åtkomsten till den var minimal under kvällen.
Som tur var så hade jag inte bloggat så frenetiskt och kunde använda mig av en databaskopia från i mitten på april. Teckenkodningen löste sig och jag installerade WordPress 2.9.2 istället för den allra senaste versionen.
De inlägg som saknades i den säkerhetskopia jag hittade är som ni kan återskapade och för det har jag (kanske även ni) Google att tacka. Eftersom jag prenumererar på mitt RSS-flöde så kunde jag på så sätt gå tillbaka till gamla inlägg och kopiera dem till min nya WordPress-installation. Det tog omkring 4-5 timmar men nu är det gjort och jag har tagit en ny säkerhetskopia på både bloggfilerna samt min nya databas. Kommentarerna till dessa inlägg är dock borta.
Eftersom jag absolut inte är den enda med problemet så kommer jag att vänta på en mer stabil version innan jag gör nästa uppdatering. Dock kommer jag inte att vänta med nytt material. Antichrist-relaterat kommer snart!
