

När jag tittar på bildkollaget ovan så slår det mig att jag borde ha placerat var klok som placerade bilderna i den ordningen som de till slut rangordnades på årsbästalistan (bäst högst upp till vänster och minst bäst längst ner till höger). I den här texten är det istället tvärtom, från minst bäst till allra bäst. Varning! Extremt mycket text.
Burzum Fallen
Mer organisk än Belus om än fortfarande aningen monoton i sin framtoning och av de två återkommer jag oftast till Fallen. Gitarrljudet är tunt och monotont samtidigt som melodierna sjuder av känsla och etsar sig fast på ett lofi-sätt som få förmår åstadkomma. Årets mest hypnotiska black metal-release. Lyssna via Spotify!
Skraeckoedlan Äppleträdet
Tjock svensk ökenrock med influenser av lika svenska Truckfighters och amerikanska Kyuss. Likt Horisont väljer man att sjunga på både svenska och engelska vilket är trevligt men något som man kanske inte lyckas med lika bra som nämnda band. Bättre går det då med musiken som svänger något makalöst. Jag måste uppleva det här på scen under 2012, där lär det bli ännu mer gung och dans! Lyssna via Spotify!
Antichrist Forbidden World
Det är inte lätt att ta sig an debutskivan av ett band som man sett live flertalet gånger och golvats vareviga gång. Jag hade förväntat mig stordåd av grandiosa mått och förmodligen är det därför jag känner mig besviken. Men detta är trots det fantastisk thrash metal med lysande tysk old school-nerv . Inledande trion Dark Sorcery, Militia of Death och Torment in Hell blåser sönder kalufsen på vem som helst.
Roffe Ruff Barrabas
Det började som terapi men slutade närmare avgrunden för Roffe. Fyllt av socialrealism, politik, kärlek, snuthat och existentialism är Barrabas det sista album vi fick av Majornabon innan uppståndelsen kring hans person blev för tung att bära. På Fröken Anderberg är jag nära lipen då det blir för nära men biter ihop och lyssnar vidare. Ladda ner via Stila dig!
The Flying Eyes Done So Wrong
Jag upptäckte det här bandet sommaren 2011 och just då kändes det så fullkomligt rätt. Det var en fantastisk sommardag: molnen var fåtaliga, solen gassade och folkölen var kall där vi satt på kompisens veranda. När jag nu lyssnar på det i januari 2012 så minns jag tillbaka till den där sommardagen och hur trevligt det var. Transcendent och långsam psykadelisk bluesbaserad rock är inget för vinterhalvåret så om du inte upptäckt detta ännu så kanske det är bättre att vänta till kanske slutet av april i alla fall? Men är du otålig så lyssna på Poison the Well.
(Läs mer…)