Jag hade tänkt att jag skulle skriva en lång och gemensam recension på Red Hot Chili Peppers Rick Rubin-producerade plattor men det visade att jag inte har tillräckligt med tid för det just nu. Därför bjuder jag här på den första recensionen i serien.

Band: Red Hot Chili Peppers
Skivtitel: Blood Sugar Sex Magik
Skivbolag: Warner Bros.
Releaseår: 1991

Jag måste erkänna att jag inte är något stort fan av RHCP pre-Warner utan föredrar bandets senare album. Men det är väl lite tack vare framgångarna med ”Mother’s Milk” och bandets tolkning av Stevie Wonders ”Higher Ground” som de började få något annat än ett undergroundfölje. RHCP fick i alla fall sitt stora break med sin femte skiva ”Blood Sugar Sex Magik” och den vackra men ledsamma balladen ”Under the Bridge” som behandlar Anthony Kiedis drogproblem. Det märks att Rick Rubin gjort underverk med bandet då man lyckas fokusera sig på att utgå från låtarna istället för att låta funkbrötandet ta överhanden. Samtidigt har John Frusciantse enkla och smakfulla gitarrspel lyft bandet och det han åstadkommer på den här skivan är fruktansvärt bra. Mycket av skivans kvalitéer har vi John att tacka för, men även rytmsektionen ståtar med många sköna passager. Lyssna på Johns grymma känsla och häng i ”I Could Have Lied” och inse hur han förgyller Kiedis starka (men bisarra) lyrik.
          Hela albumet är ett mer nyanserat verk än de bandets tidigare giv och även ett bättre album än vad man tidigare åstadkommit. Däremot är det här inte det suveräna album som musikkritiker världen över hävdar. Visst finns här riktigt starka låtar som ”The Power Of Equality”, ”Breaking The Girl”, ”Apache Rose Peacock” samt ”My Lovely Man” men samtidigt finns det även en mängd låtar utan någon direkt agenda vilket sänker betyget ordentligt. Det är egentligen inte konstigt att det är så oerhörda kvalitetsskillnader på en platta som rundar in på ungefär 74 minuter när bandet fortfarande håller på att definiera sin stil.