Jag har under mitt hemtentaskrivande reflekterat lite kring Intensive Care och kommit fram till att jag kanske var lite otydlig i min recension av plattan. Det jag skrev i recensionen var att skivan är bra men att fingertoppskänslan saknas vilket med all säkerhet beror på avsaknaden av Guy Chamers. Nu till mitt tillägg.

Robbies personlighet finns överallt på skivan det kommer man inte undan men problemet ligger i att personligheten inte blir djupare och når lyssnaren lika djupt som förut. Här saknas de melodier som sticker ut, som etsar sig fast hos lyssnaren och därmed länkar samman lyssnaren med Robbies inre. Som det är nu är skivan en enda stor massa som inte så tjock att den inte orkar kämpa sig loss och attackera på flera fronter, istället lunkar den långsamt mot ett mål utan att lyckas tända till. Det här är säkert Robbies mellanplatta och förhoppningsvis inser han likt den otrogne mannen att han inte klarar sig utan sin partner. Frågan är om Guy och Robbie kommer att kunna bli vänner och parterns igen. Jag hoppas på det och det gör säkert hans skivbolag och samtliga kommersiella radiostationer runt om i Europa.