Det blev varken The Constant Gardener eller Good Night, And Good Luck utan istället blev det den något äldre In Good Company med Dennis Quiad och Topher Grace i huvudrollerna.

Filmen handlar om den karriärhungrige Carter Duryea (Topher Grace) som efter att hans tidigare företag köper upp ett annat får en ordentligt befodran och blir avdelningschef på det uppköpta företages reklamavdelning. Väl där får han möta en mängd gamla rävar som inte gillar hans stil med att göra snabba pengar. Den förre avdelningschefen Dan Foreman (Dennis Quaid) är kanske den som har mest emot Carter till en början då han inte har någon erfarenhet alls och saknar empati för de andra anställda på avdelningen. Dan blir Carters ”wingman” och de två bildar ett par om än något motvilligt sådant från Dans sida. Framför allt får vänskapen en liten törn då Carter får ihop det med Dans äldsta dotter Alex (Scarlett Johansson).

Filmen var en ganska skön lättsam komedi utan att någon av aktörerna briljerar. Sensmoralen i filmen är att företag drivs bäst då man är snäll mot sina anställda och driver företag med humana avsikter istället för rak kurs mot ekonomisk vinning (vilket även filmens titel påtalar). Samtidigt får vi frågan om karriären verkligen är det viktigaste i livet. Hur tar familjen skada om en av parterna jobbar konstant?

En helt okej söndagsrulle men inget direkt att hurra över trots att jag gillar filmens sensmoral.

Andra bloggar om: Film, In Good Company