Jag har inte läst något av Charles Bukowski men jag vet att han anses vara en stor kultfigur i undergroundkretsar. Det har gjorts en del filmatiseringar baserade på Charles Bukowskis litterära verk, Factotum baseras på Charles Bukowskis andra roman med samma namn och handlar om Henry Chinaski. En allt i allo som gillar alkohol, kvinnor, vadslagning och att skriva. Vi får följa med Chinaskis (Matt Dillon) resa genom hans liv då han hoppar från jobb till jobb för att få tillräckligt med pengar till lägenhetshyran, alkohol och emellanåt lite vadslagning på hästar. Norrmannen Bent Hamer har valt att koncentrera Chinaskis resa till en stad. I boken reser Chinaski genom flera städer i USA.

Det känns som att Factotum vill förmedla hopp. Bukowski vill nog säga att det finns hopp för allting, men att det främst handlar om hur mycket man är villig att göra för att uppnå ens drömmar. I filmen (och säkerligen även i romanen) är Chinaski en produktiv novellförfattare och skickar iväg ungefär två noveller i veckan men får aldrig något svar från tidningen han skickar sina noveller till. Chinaski känner sig inte trygg på de arbetsplatser han jobbar på och bryr sig inte nämnvärt om han får sparken utan tar det ena skitjobbet efter det andra. Samtidigt njuter han av kvinnor lika mycket som av alkoholen, men träffar Jan (Lili Taylor) på en bar och efter några dagars knullande så är de sambos. Chinaski finner en viss trygghet i att veta att han har en kvinna som han kan sätta på när han vill, men likt hans jobb, så känner han sig fort instängd och hans mål hotas då han stannar alltför länge i relationer.

Factotum fungerar på många olika plan inte bara som en fingervisning för att man skall göra allting och skita i vad andra tycker för att uppnå sina mål. Som jag nämnde tidigare så är hoppet ett större tema i Factotum, men man kan lika väl se filmen ur ett genusperspektiv men viktigt att tänka på här är att alla karaktärer kommer från liknande bakgrund. Chinaski är inte en man vi tittare kommer att älska (i alla fall gör inte jag det) vilket porträtteras vid många olika tillfällen under filmens gång. Men det är inte heller meningen då Chinaski (och förmodligen inte heller Bukowski) inte bryr sig om omvärlden och vad vi eller någon annan tycker. Ett lysande exempel på hans omvärld är då hans hotell brinner och ett fruktansvärt oväsen förs i korridoren. Chinaski undersöker och ser brandmän samt rök men bryr sig inte nämnvärt utan istället somnar han och Jan om.

Filmen går i ett långsamt tempo med vacker lågmäld musik signerad Kristin Asbjørnsen tillsammans med ett lite sorgset foto. Jag såg filmen efter tips från vänner och bekanta som sett filmen under Göteborgs filmfestival och deras ord stämmer ganska bra överens med min uppfattning om filmen. Filmen är otroligt bra och lyfter upp en del funderingar kring olika ämnen och jag gillar filmer som inte likställer tittaren med en idiot utan kräver en viss form av tankeverksamhet.

Factotum levererar mer än vad jag hade väntat mig och jag undrar om det inte är dags att ge sig på något av Charles Bukowskis litterära verk snart? För boken brukar väl oftast vara bättre än filmen? Vill ni se en film i (nästan) samma anda som Fear and Loathing in Las Vegas men med knarkpsykoserna utbytta mot alkoholdränkta sorger och tankar kring livet så kan Factotum vara en film för dig.

Andra bloggar om: Film, Factotum, Matt Dillon