Jag börjar irritera mig lite över att det fortfarande är ganska kyligt ute, men framför allt är det isen som irriterar mig allra mest. Därför tänkte jag bjuda er läsare på en dikt vid namn Klagan över kölden av Olof von Dalin.

Skall aldrig vintern taga slut?
    Kom, ljuva sol, igen,
    om du har strålar än,
och driv all köld ifrån oss ut!
Lät källors sorl och fåglars sång
    få lätta min förtret,
    att ej min enslighet
        må bli för lång!
Men tänk, om ock din värma
                    dreve bort
    ett hjärtas köld och is,
hur då var årstid skulle vara kort
    och som ett paradis!

Andra bloggar om: Lyrik, dikter, Olof von Dalin