-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Det finns ingen bra musik
Jag tog en paus från morgonens studerande för att duscha och lyssna på lite musik, men nu orkar jag inte längre. Det finns fan ingen bra musik att lyssna på just nu, och jag har ändå en ganska diger samling att plocka ut låtar från. Men just nu går det inte och jag tänker inte spendera ytterligare 25 minuter för att hitta något som kanske är okej. Nu får det vara tyst helt enkelt. Back to the books, and then to school!
Kunskapsmässigt förfall
Tentaångesten ligger fortfarande som en tung svart dimma på mitt inlärningscentrum och hindrar därmed mig att förstå något av det jag läser. Att jag dessutom är orkeslös, sömnig och saknar möjlighet att koncentrera mig gör inte det hela bättre. I morgon skall jag i alla fall ta mig in till skolan för att försöka få någonting vettigt gjort. Jag vill verkligen inte kugga på den här tentan eftersom det skulle innebära att jag får plugga in hemskheterna till en 7e juni vilket inte är acceptabelt i min bok. Jag är inte ute efter VG utan det räcker med ett G om så precis på gränsen till ett U.
Nu måste jag sova så att jag somnar innan midnatt någon gång den här veckan.
Tio låtar som tröstar
Ordbankaren listade sina 10 favorittröstlåtar och bad andra bloggare att lyfta fram deras favoriter i sina egna bloggar och sedan skicka in länkarna via mail.
Det här är självklart en chans som jag inte kan missa eftersom jag verkligen älskar musik. Men det är trots det inte någon lätt uppgift eftersom musik kan vara tröstande på många olika sätt. Ibland fungerar lyriken som tröst eftersom jag känner igen mig i den, men samtidigt kan musiken vara minst lika kraftfull. En låt som tröstar behöver enligt mig inte vara en som framkallar tårar, utan kan vara en sådan som får mig att minnas goda stunder. Så därför är min lista förmodligen den lista som spänner över flest musikala spektran när det gäller genrer (av de listor som hittills registrerats hos Ordbankaren).
För mig handlar inte tröstandet inte om att deppa ihop utan att komma upp från den avgrund som depressionen dragit ner mig i. Därför fungerar Cannibal Corpse och annan argsint musik mycket bättre för mig än t.ex. en gullig ballad när jag ska trösta mig själv. När jag däremot vill deppa så är det förmodligen tvärtom. Ångestladdade ballader fungerar dock hur bra som helst när jag vill komma upp ur en depression, vilket man kan se prov på med Becks bidrag på min lista. Annars är det mycket musik som får mig att känna att jag är bäst i världen och att jag inte tar skit, lite sådär Grynet-inspirerat så att säga.
Dream Theater “Take the Time”
Opeth “In My Time of Need”
Helloween “Don’t Run For Cover”
Run - for your destination
Fly - to the sun
Don’t give a damn what the people may say
It’s like a chain on your leg
When you always look back
If you don’t risk anything one day you’ll pay
Fish “Vigil”
Europe “Dreamer”
Cannibal Corpse “Hammer Smashed Face”
Lou Reed “Perfect Day”
Turbonegro “Don’t Say Motherfucker, Motherfucker”
Beck “Everybody’s Gotta Learn Sometimes”
John Waite “Bluebird Café”
Jag tror nog att listan skulle se annorlunda ut om jag skulle sätta ihop den igen om en månad.
Andra bloggar om: Musik, 10 tröstare och listor.
My Mojo Ain’t Working No More
Jag har haft en ganska pissig dag idag, eller ja, den började igår kväll då jag inte fick äta min havregrynsgröt till frukost eftersom rörmokaren kom för att byta vattenkranen i toaletten. Så jag fick äta ett par smörgåsar till frukost vilket jag inte gjort på bra länge. Att jag sedan inte åt någon ordentlig middag gjorde inte saken bättre utan jag somnade i soffan med min tråkiga kurslitteratur på golvet runt halv sjutiden. Och eftersom jag vaknade först runt åtta så förstördes min nattsömn p g a det.
Och eftersom jag inte kunnat sova ordentligt inatt så har jag varit helt ur fokus idag och inte orkat att läsa speciellt mycket eller göra något annat vettigt. Det blev ingen ordentligt middag idag heller även om det lilla som blev över av köttfärssåsen och spaghettin i måndags var mer mättande än de salladsblad jag åt igår. Jag tror att det är någon form av gigantisk tentaångest som sköljer över mig nu. Även om jag läste ganska mycket på tågresan upp till Sundsvall så känner jag att jag inte har den minsta koll på vad det är jag ska kunna inför tisdagens tentamen. INTE BRA!
Eftersom Champions League-semifinal nummer två - mellan Milan och Barcelona - ägde rum ikväll så kom Bobby förbi eftersom han inte kan se på Viasats kanaler hemma. Tyvärr hade han med sig den nya versionen av Winning Eleven och eftersom vi båda är inbitna Pro Evolution Soccer-spelare så körde vi ett par matcher i pauserna. Jag vann, sedvanligt, första matchen med 2-1 efter att jag hämtat upp ett 0-1 underläge. Därefter brakade helvetet lös och jag förlorade resterande tre matcher vi spelade under kvällen. Det var enbart uddamålsförluster men samtidigt skall ni veta att jag enbart förlorat mot Bobby tre gånger tidigare i hela mitt liv. Så när jag förlorar tre matcher under samma kväll - trots mängder med målchanser - så är det någonting som är fel och jag skyller på avsaknaden av min grötfrukost.
Men jag får väl trösta mig med att Barcelona gick till CL-final, även om det inte tär lika mycket som kvällens tre förluster. Jag tror att det är dags att ladda batterierna inför morgondagen och ta nya tag. Jag måste verkligen ta tag i pluggandet imorgon eftersom jag inte vill kugga på tentan och göra om den precis innan sommaren.
Andra bloggar om: Tv-spel, Fotboll och Champions League.