Jag kommer ihåg det som om det var igår. Dagen jag lånade Atomic Swings, då färska, A Car Crash In the Blue på det lokala biblioteket, som på den tiden låg i samma byggnad som lågstadieklasserna. Idag får kidsen snällt promenera flera hundra meter till gymnasieskolan om de ska göra ett besök i biblioteket. Men i alla fall, många som gillade Atomic Swing när det kom ’92 gillade förmodligen bandets första singel Stone me into the groove. Själv fattade jag ingenting förrän andra singeln Smile kom året därpå.

Visserligen var det inte mycket mer än just dessa två låtar som fastnade då det begav sig. Något intresse för bandets andra skiva, Bossanova Swap Meet, visade jag inte eftersom jag hittade den enorma drömteatern ganska snart efter att jag lånat A Car Crash In the Blue. Men så såg jag bandet spela på TV4:s Nyhetsmorgon i söndags och gillade faktiskt The Flasher som det spelade. Nu har jag visserligen inte hört mer än just The Flasher, men den lät ganska pigg och det skulle faktiskt vara kul om Atomic Swings nya The Broken Habanas – som släpptes i dagarna – är full av lika snygg och refrängstark rockmusik.

Vi får se om jag får en anledning att återkomma med en recension av bandets nya skiva. Det ska bli intressant att återigen stifta bekantskap med bandet och se om mer av dess material fastnar den här gången. Förustättningarna för det finns i alla fall.

Andra bloggar om: Musik, Rock, Atomic Swing och The Broken Habanas