Idag har varit en ”sådan där dag” då ingenting riktigt vill fungera helt hundra. Vattnet i duschen fick inte den där perfekta temperaturen utan var lite för kallt hela tiden. Min morgoncappucino på Espresso House är inte längre så där strålande perfekt att den fixar en lite småseg morgon till en strålande dito. Jag undrar om dagens lite grådaskiga ton krälade fram när jag satt på bussen på väg till jobbet och lyssnade på Thåströms fantastiska Skebokvarnsv. 209.

Jag borde ju vetat att det är helt fel skiva att lyssna på när man är lite nedstämd på morgonen och inte riktigt hänger med. Joakims långsamma, melankoliska och svarta musik tillsammans med texter om minnen från förr är ju så starka för mig. Så för att rycka upp mig slängde jag på Håkan Hellström på iPoden istället. Han är en av få artister just nu som kan rycka upp mig på stört. Kanske borde jag börja lyssna på twee så att jag slipper oroa mig för fjortisflickestämpeln?

På jobbet gjorde jag inte många knop även om jag fick utfört fler arbetsuppgifter än andra dagar. Kanske berodde det på mitt dronliknande tillstånd? Den söta tjejen (har jag nämnt henne?) har i alla fall börjat äta med oss andra sommarvikarier, det är bra. Söta pop- eller rockflickor kan göra så oerhört mycket för sinnet. Att bara se söta flickor på stan gör mig mycket gladare, och då är det skönt att jag bor på Hisingen för här finns det massor med söta flickor på gatorna.

Oj, klockan har visst blivit mycket. Upp om lite mer än sex timmar för att återigen spendera en dag på banken. Godnatt!

Andra bloggar om: Musik, Thåström och söta flickor