-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Boom shacka lack!
Fredrik Strage, författare av böckerna Mikronfonkåt och Fans, skriver om reggaens enorma framsteg i sin senaste DN-krönika. Jag har själv märkt att reggaen har vunnit mark i Göteborgs klubbliv och att fler och fler band spelar i stan samtidigt som fler fackfestivaler uppstår. Uppsala Reggaefestival är den äldsta av festivalerna och räknar, enligt Strage, med 12 000 besökare till årets festival.
I samma artikel undrar Strage över hur det kommer sig att reggaen är så populär just nu. Han själv tror att det beror på att r’n'b- och hiphop-folket inte har någon egen festival utan hängiver sig till reggaen under sommarhalvåret. Jag själv är mer inne på Yared Tekestes , arrangör i Uppsala, linje med att alltfler blir mer politiskt medvetna. Visst kan det ligga något i Strages tes men jag tror mer på Tekeste som har haft en fot inom scenen en bra mycket längre tid än Strage (gissar jag).
För inte så länge sedan hade vi här i Göteborg hade storstilat besök av en mängd reggaeband under Göteborg Reggae Festival, och i kväll är det dags för mig, min lillebror och hans polare, att besöka Pustervik för att se två reggaeband. Banden som spelar är Kung Kodum och Dubadown, två rutinerade liveband. Framför allt Dubadown, något utav Sticky Fingers “husband”, brukar bjuda upp till ordentlig dans när de lirar i stan. Just nu sitter vi och dricker tjeckisk öl, lyssnar på Jens Lekman och The Libertines och skrattar som tokar. Hoppas vi ses på Pustervik ikväll! Hades!
Andra bloggar om: Musik, Reggae, Dubadown och Kung Kodum
Lordi, de är ju käcka!
Lordi spelade på Skansen igår och, som väntat, blev det mycket folk. Och som finne frågade självklart de äldre tanterna på jobbet om jag såg mina landsmän uppträda. Jag blev otroligt förvånad över att dessa personer, omkring 55+, inte protesterat över bandets deltagande i detta helylle-program. Min reaktion kan enkelt summeras med “öh, nej, haha. Nej, Lordi… Eh, va?”. En yngre kollega som stod bredvid verkade inte lika förvånad utan hängde på i diskussionen och frågade hur det kommer sig att hon, en dam omkring 50 år, gillar Lordi. Småskrattandes svarar hon med att det faktiskt är ett småkäckt band så länge man slipper se deras utstyrslar.
Ovanstående scenario var ytterligare ett steg i rätt (beroende på hur man ser det) riktning. Det är verkligen inte bra att hårdrocken når ut till folkhemmet. Se bara på Iron Maiden, och deras folkliga hårdrock. När en subkultur blir populärkultur försvinner det fina som gjorde subkulturen så speciell för jaget. Jag vet att jag låter som en irriterad och elitistisk fåne som tyckte att det var bättre förr. Nu är fallet visserligen så, men trots det finns det en del fina nya artister (tyvärr är de flesta intressanta band de som hållt på i ~15 år). I och med att hårdrocken blivit så populär så innebär det så klart att samtliga skivbolag försöker casha in på vågen. Vilket i sin tur innebär att det råder inflation bland bandens kvalité. Jag tror inte att jag kan komma på ett enda riktigt suveränt band den här sidan 2000-talet. Och då räknas inte nya band med medlemmar som lirat hårdrock sedan tidigt 90-tal.
En anledning till varför det inte kommer ny bra hårdrock måste vara det klassiska underdog-temat. Hårdrocken och hårdrockarna är inte längre arga eller förbannade, eller som man säger när det gäller punk, de slår inte längre från underläge. Istället finns de på topplistor och allt är väl. Jag menar, hur många bra högerpolitiska punkband har ni hört?
Nej, det var fanimej bättre förr!
Andra bloggar om: Musik, Hårdrock, Lordi, Underdogs
I do need a vacation
I dag har jag verkligen känt ett behov av en vettig semester. De fyra senaste åren, d v s de år då jag studerat så har jag haft ungefär tre veckor semester på hela året. Nu ska jag inte klaga eftersom det är ungefär vad en normal person också har. Problemet är bara att de inte jobbar på sommaren utan kan njuta av det vackra vädret med lite sol, bad och några folköl på kvällen. Nu finns det egentligen ingenting som hindrar mig från att inte göra nämnda ting när jag kommer hem från jobbet. Eller ja, bortsett från det att jag inte har någon bil och att solen med all säkerhet inte är lika varm runt sjutiden. Och, ja, detta betyder att jag ännu inte har badat i år. Visserligen är jag inte den typen som är direkt förtjust i att bada utan ligger hellre på stranden med en bra bok (t ex High Fidelity).
Nämnda dilemma blev alldeles för påtagligt på jobbet idag då jag nästan höll på att somna och svettas ihjäl samtidigt som jag bara ville bort från jobbet för att svalka mig vid en av de fina badplatserna vi har i Göteborgsområdet. Nu blev det inte så utan jag jobbade över en timma och tre arbetskollegor hängde med hem där vi spelade två turneringar i det fantastiska Pro Evolution Soccer. Jag ställde upp med Tyskland mot Frankrike, Iran och England. Överraskande nog tog Iran hem hela turneringen. För mig själv gick det inget vidare, trots stort spelövertag, utan hamnade på en pinsam sista plats via otur i slutspelslottningen. Trots mängder med ofattbara målchanser så ville inte PES-gudarna verka vid min sida utan istället blev det stolpe ut. Jag hoppas på bättre lycka nästa gång istället.
Nej, nu är det nog dags för mig att lägga mig så att jag kommer upp vid halv sju i morgon. Nu är jag förmodligen sist i världen att nämna Avalanches i min blogg, men fy satan vad schysst Since I Left You är. Det är musik att glädjas av, och det behöver jag när jag lyssnat på Woven Hand så mycket det senaste.
Andra bloggar om: Musik, Semester, Bad, Avalanches och Öl
Musik och känslor
Sentimental musik har en fantastisk förmåga att föra en tillbaka på samma gång som den för en framåt, så att man känner sig nostalgisk och hoppfull på samma gång. Marie är den hoppfulla, framåtblickande delen - kanske inte nödvändigtvis hon, men någon som hon, någon som kan sätta fart på mitt liv igen.
Popmusik och rockmusik, eller ja, vilken musik som helst är fantastisk. så länge den träffar, sticks och förmedlar känslor. Det har blivit en hel del av den varan de senaste dagarna och jag har tänkt skriva lite om några skivor som jag verkligen fattat tycke för.