Jag mötte upp Uffe på stan efter att han slutat jobba igår för vad som skulle vara en fika men slutade med lite riktig mat och någon öl istället. Det är alltid kul att snacka med honom eftersom vi, trots en åldersskillnad på tio år, är på ungefär samma våglängd intressemässigt. Det blir alltid diskussioner om vårt blivande läraryrke samt något som kan ses som vetenskapliga musikteorier. Som igår försökte jag påvisa hur bra musik föds ur hur man sparkar uppåt. Nu menar jag inte politiskt utan det kan lika gärna vara att man är grymt nere efter en separation med sin partner och använder musiken som rehabilitering för att ta sig upp till ytan igen. Samtidigt så ville jag även hävda att artister som kommit upp från sitt personliga helvete och mår bra inte kan göra lika giftiga eller levande skivor som de skivor som skrevs då man levde i skiten. Jag tänker inte visa några exempel just nu eftersom jag har börjat skissa på en artikel/ett blogginlägg i ämnet.

Resten av kvällen och en bit in på natten spenderades ute på stan i gott sällskap. Det verkar som att det kommer att bli en repris på det även ikväll då det verkar bli lite öl hos Kossan snart. Så på med lite Regina Spektor, in med ölen i frysen, ett skutt in i duschen och sedan vagnen mot Biskop. Det blir kanon!