-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Cherry Came Too
Lyssnar väldigt mycket på The Jesus & Mary Chain just nu, kanske är det hösten som gör sitt intåg i mitt musiklyssnande? Annars har det blivit ganska mycket alkohol i helgen, inte så att jag har varit alldeles för tokig utan på en alldeles lagom nivå. Trots att jag hade tänkt att släppa loss riktigt ordentligt antingen fredag eller lördag, nu blev det istället utgång både fredag och lördag.
Annars har jag tagit en paus från ett intensivt arbete med två stycken blandskivor jag satt ihop för ett stort utbyte av blandskivor på ett forum jag hänger på. Jag har nämligen hälsat på föräldrarna och varit ute och handlat lite småkrafs och med mamma. Måste säga att det varit riktigt skönt att komma bort från datorn en hel dag. Till helgen ska jag till Tyskland, vilket ska bli kul då jag egentligen inte haft någon direkt semester den här sommaren. Nu börjar visserligen plugget på torsdag men det ska ändå bli najs att komma iväg över helgen. Det vill säga om jag blir av med den här hemska förkylningen som verkar skölja över mig. Jag slängde i mig ett glas Echinagard när jag var hemma hos föräldrarna tidigare och jag hoppas att det ska hjälpa lite. Tänkte smita iväg och köpa Kan Jang i morgon. Det brukar hjälpa mig mest av alla liknande produkter jag har provat.
Kanada vs. USA
Dessa fem delar av Rick Mercers “Talking to Americans” hittade jag på ett diskussionsforum jag brukar hänga på. “Talking to Americans” är ett program där tv-profilen Rick Mercer åker omkring i USA och pratar med amerikaner om “nyheter” i deras norra grannland. Jag själv kommer att tänka på “Ursäkta röran…”-programmen när jag ser de olika inslagen även om skämten här är något mindre uppenbara (för mig i alla fall).
Håll till godo!
Del 1: http://youtube.com/watch?v=fCgbNhnfSBQ
Del 2: http://youtube.com/watch?v=F0y47PRlifs
Del 3: http://youtube.com/watch?v=9kB74VDwU1w
Del 4: http://youtube.com/watch?v=GTKJFlPGpUk
Del 5: http://youtube.com/watch?v=I8uKECeb0FQ
Andra bloggar om: Humor, Youtube, Kanada, USA, Rick Mercer
Iron Maiden; en fråga om liv och död
När ett av de populära hårdrocksbanden släpper nytt material brukar det bli uppståndelse bland fansen. De flesta som är med i svängarna vet att de senaste årens återvändande hårdrocksgigant Iron Maiden är aktuell med en ny skiva; A Matter of Life and Death.
Bandet har egentligen inte gjort en enda klockren skiva sedan 1984 års Powerslave. Det finns visserligen hits och bra låtar på de efterföljande skivorna men de lämnar samtidigt otroligt mycket att önska. Jag vet att det finns otroligt många fans som gillar bandets 90-tal och inte uppskattar när man pratar negativt om det. Personligen anser jag att det möjligtvis inte finns fler än fem riktigt bra låtar från No Prayer for the Dying (1990) och Virtual XI (1998). Utöver dessa fem finns det en handfull hyffsade spår och därefter är det mesta ren skit. Kanske beror detta på Adrians och Bruces avhopp från bandet efter Fear of the dark?
Efter att Hammerfall breakade stort och lyfte fram hårdrocken upp på listorna igen så återvände de två förlorade sönerna till bandet och spelade in Brave New World, en skiva som togs emot med pompa och ståt. Därefter har Iron Maiden varit större än någonsin i Sverige och alla tycks ha glömt den där ensamma kvällen på Kåren med Blaze Bayley som frontman. Personligen tycker jag inte att bandets två senaste skivor har varit något speciellt. Då tycker jag att Bruce Dickinson lyckades bra mycket bättre på egenhand med fullträffarna Accidents of Birth och Chemical Wedding (bättre än nästan allting huvudbandet någonsin gjort för övrigt). Det finns dock ett par stunder på Dance of Death som jag tycker är fantastiska; Paschendale är ett exempel och titelspåret ett annat.
Så för att göra en längre historia kort så kan jag säga att jag har hört ett par spår från den kommande Maiden-skivan och jag kan inte påstå att jag blir speciellt exalterad. Däremot måste jag säga att det är otroligt vågat att välja The Reincarnation of Benjamin Breeg som första singel, men jag kan inte tänka mig annat än att valet är en känga mot musikvideoindustrin. Skivan sägs vara en utveckling mot ett mer progressivt Iron Maiden men jag undrar om det är rätt väg att gå? Vad jag vet är i alla fall att Kevin Shirley inte är rätt man att prodda Maiden. Han ska hålla sig till riktiga progressiva hårdrocksband och inte hårdrocksband som är beroende av ett gott sväng.
Men hur det blir med framgången får vi se nästa vecka då skivan släpps i butikerna, men jag kan inte tänka mig annat än att Iron Maiden får ytterligare en succé tack vare den goda fanbase det har. Jag återkommer med en djupare reflektion när jag lyssnat på fullängdaren.
Andra bloggar om: Musik, Hårdrock, Iron Maiden, A matter between life and death, Bruce Dickinson
Återkomsten
Jag har tagit en lite längre bloggpaus och försökt vara lite ledig och göra saker som jag skjutit upp på istället för att oroa mig om att blogga. Eftersom jag jobbat vid en dator i kontorsmiljö hela sommaren så har jag försökt att sitta vid datorn så lite som möjligt den senaste tiden för att istället se på film och tv-serier som jag hamnat efter i.
Den första tv-serien jag plöjde igenom var Invasion, en science fiction-serie om “the next step in human evolution”. Serien var fantastiskt bra men tyvärr verkar det som att det inte blir någon fortsättning på den då många av skådespelarna satsat på nya projekt. Lite tråkigt, men vad kan man egentligen vänta sig från en amerikansk publik när det gäller vassa ämnen som evolutionen?
Den andra tv-serien och den senast sedda är Supernatural, en serie om spöken och övernaturliga beteenden. Serien handlar om två bröder på jakt efter sin mors mördare och sin försvunne far. Självklart kantas vägen dit av små uppdrag för att rensa USA på övernaturliga ting. Kanske inte det allra bästa jag sett när det gäller sci-fi, men det är ganska skön stämning i många avsnitten om man ser den efter att mörkret lagt sig utanför fönstret. Dean från Gilmore Girls medverkar som den yngre brodern Sam. Ett plus för personen som musiksatt serien; det är sällan man hör Rush eller annan “Classic Rock” i tv-sammanhang.
Utöver detta så verkar det som att ytterligare två personer har gjort Chuck Shuldiner och många andra fallna hårdrockare sällskap. För några dagar sedan beslutade Jon Nödtveidt sig för att begå självmord. Det verkar som att han kände att han uträttat allt han kunnat uträtta i jordelivet och att det var dags att ta upp kampen på annat håll. Personligen tycker jag att Dissections senaste platta Reinkaos var en bra platta. Att ens jämföra med bandets tidigare verk känns något underligt eftersom det är ett helt nytt band som spelat in skivan; en pånyttfödelse, vilket även skivan marknadsfördes som.
Den andra personen som, kanske, lämnat jordelivet är Shinings frontman Kvarforth. På bandets hemsida står en liten notis om hans försvinnande (eller dödsfall, ingen vet var han håller hus) och hur framtiden för bandet ser ut. Tydligen hade Niklas djupa depressioner de senaste veckorna och har varit försvunnen i fyra veckor. Han hade dock ordnat med ersättare sedan en tid tillbaka ifall att han skulle försvinna eller dö. Ersättaren heter Ghoul och verkar vara en okänd typ då ingen har koll på vem han egentligen är.
För er som inte känner till Shining så är de ett black metal-band som förespråkar självmord och självplågan. Mina favoritskivor med bandet är Livets ändhållplats samt Självdestruktivitetens Emissarie (en superb titel för övrigt); två fantastiskt mörka och påträngande skivor som inte är nåogt för den som är ute efter något lättsmält. Shining är absolut ett band att rekommendera för den som känner sig sugen på fantastisk mörk black metal.
Det har även släppts lite roliga skivor den senaste tiden som jag har haft tid att lyssna på så förhoppningsvis får jag igång mitt recensionsskrivande snart igen. Men mer musik senare, nu ska jag istället sätta mig ner och avnjuta lite Zelda - A Link to the Past.
Och Jazzkatten; Talib Kweli och Mos Def är två av många.
Andra bloggar om: TV, Musik, Invasion, Supernatural, Dissection, Shining, Död