Fick hem Nick Hornbys bok 31 låtar igår och har läst ett par ”kapitel” ur den sedan dess. Det slår mig varje gång jag påbörjar en ny mening hur fantastiskt Hornby lyckas med att skriva om musik. Det spelar ingen roll att jag inte känner till de artister han nämner eftersom han, på ett magnifikt sätt, lyckas skriva om känslorna i musiken utan att det övergår till nostalgiska minnen från förr. Det handlar helt och hållet om relationer till den musik som gör avstamp i våra hjärtan. Men Jackson Browne? Det håller inte oavsett hur bra man skriver och oavsett hur väl jag känner igen mig i hans beskrivning om hans trångsynta ungdomsår.

Kanske kommer jag att skriva något liknande någon gång, eller va fan, jag kommer att skriva något liknande. När det däremot sker har jag ingen aning om, det är nog inte snart.

Andra bloggar om: Musik, Litteratur, Nick Hornby, 31 låtar