Jag ska hålla en svensklektion i morgon där jag ska arbeta med person- och miljöbeskrivningar. Att skriva fångande beskrivningar är inte alltid så lätt och jag fick tidigare idag reda på att eleverna har jobbat med det ganska mycket men deras progression inom området är väldigt låg. Hur ska man egentligen förklara vad en bra person- eller miljöbeskrivning är?

De flesta anser att en miljöbeskrivning likt Strindbergs inledande fågelperspektiv över Stockholm i Röda Rummet mycket väl kan vara det bästa som har skrivits inom svensk litteratur. Andra, däribland jag, tycker att den är otroligt träig och ointressant. Istället finner jag Émile Zolas miljöbeskrivningar i Therese Raquin som något utav det vackraste jag läst. Det måste vara något i hans naturalistiska och detaljerade dekadens som tilltalar mig på ett alldeles speciellt vis.

När det gäller personbeskrivningar så finns det mycket mer att hämta. En av de mest exotiska karaktärerna inom svensk lyrik är i mina ögon Carl Jonas Love Almqvists androgyna Tintomara ur Drottningens Juvelsmycke. En annan favorit är Dvärgen ur Pär Lagerkvists roman vid samma namn. Kanske är det hans ondska och komplexa personlighet som får mig att fastna så otroligt i hans karaktär. Hur kan man inte fastna för en person som i korthet beskrivs enligt följande:

Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. Håret är inte svart som andras utan rödaktigt, mycket strävt och mycket tätt, bakåtstruket från tinningarna och från den breda fastän inte särskilt höga pannan. Mitt ansikte är skägglöst, men annars precis likadant som andra mäns. Ögonbrynen är hopväxta. Mina krafter är ansenliga, särskilt om jag blir retad. När brottningskampen anordnades mellan mig och Josafat tvingade jag honom efter tjugo minuters strid ner på rygg och strypte honom. Sedan dess är jag ensam dvärg här vid hovet.

Nu återstår frågan; hur ska jag göra för att få eleverna inse vikten av karaktärs- och miljöbeskrivningar? Skall jag tillämpa ett teoretiskt och syntaktiskt tillvägagångssätt (för att de ska förstå vad de skriver) eller skall jag låta eleverna använda sina sinnen för att beskriva sitt klassrum, sitt rum eller en närstående person? För att jag på så sätt ska slippa använda mig av, för gruppen, svåra grammatiska termer. Jag lägger mina pengar på sistnämnda tillvägagångssätt men med rekommendationen om att de ska använda sig av TSR-adverbialens förklarande frågor – när, var och hur – för att få mer levande beskrivningar.

Andra bloggar om: Skrivkunskap, svenska, beskrivningar, Strinberg, Lagerkvist, Zola, litteratur, böcker, språk