Recension: Q2K

Queensrÿches skiva Q2K brukar tillsammans med Hear In The Now Frontier klassas som bandets allra sämsta. Inte sällan brukar hänvisningar till Iron Maidens Virtual XI och The X Factor göras och därmed används dessa som riktmärken på skivornas kvalitet. Jag håller självklart inte med om jämförelsen trots att de nämnda Queensrÿche-skivorna inte är några höjdare.

Jag tycker nämligen inte att Q2K är riktigt så dålig som många vill få det att verka. Det finns ett par riktigt fina guldkorn på den men även ganska mycket mindre bra material. Jag skulle vilja påstå att skivans första fyra spår är guldkornen jag pratar om och högklassigt material anno “post-Empire”-Queensrÿche. Bäst av dessa fyra spår är One Life och When the Rain Comes; två spår som jag tycker tyder på en starkt disillusionerad man med stora funderingar på livet. Resten av skivans material är inte olyssningsbart som Virtual XI eller The X Factor men inte heller vidare intressant.

Nu har i alla fall Q2K släppts på nytt i en remastrad form tillsammans med två tidigare outgivna låtar samt två nya versioner av gamla låtar. De två nya låtarna följer i samma spår som resten av skivan och är av varierande kvalitet. Den något ostiga balladan Until there was you är helt fantastisk och borde utan problem platsat på skivan. Howl är däremot flera klasser sämre och lämnar mig utan några som helst reaktioner. Inte alltför bra med andra ord.

Huruvida skivan är värd att ha i sin ägo beror på hur stort rÿche-fan man är. För mig som diggar Geoff och resten av gänget så känns det som en obligatorisk del av skivsamlingen. Men de som tycker att gänget gjort sitt så är skivan förmodligen inte något som man behöver prioritera (om man inte vill ha de outgivna låtarna det vill säga). Ni som känner att ni inte har något behov av Q2K kan istället köpa Promised Land eller Empire.

Andra bloggar om: Musik, Hårdrock, Queensryche, Q2K, Geoff Tate