-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Chris Cornell lämnar Audioslave
Blabbermouth rapporterar att Chris Cornell lämnar Audioslave till förmån för lanseringen av sin kommande soloskiva Carry On. Tyvärr lämnar Blabbermouth inte någon form av källa för sina uppgifter men även MTV.com skriver om uppbrottet. Redan flera månader innan bandets förra skiva Revelations nådde skivdiskarna spekulerades det om ifall Audioslaves historia var färdigskriven. Den gången lyckades man komma överens och spotta ur sig en platta. I slutet av januari började ryktena om ett uppbrott återigen florera på nätet då det tillkännagavs att de övriga bandmedlemmarnas forna band, Rage against the machine, skulle återförenas för en konsert på Coachella Valley Music and Arts Festival. Och nu är uppbrottet officiellt.
Om uppbrottet säger Cornell (ex-Soundgarden och ex-Temple of the dog) följande: “Due to irresolvable personality conflicts as well as musical differences, I am permanently leaving the band Audioslave. I wish the other three members nothing but the best in all of their future endeavors”. Istället vill Cornell satsa på sin kommande soloskiva, uppföljaren till den undergångsdoftande Euphoria Morning. Jag ser absolut fram emot skivan men om den låter i stil med titelspåret till Bondrullen Casino Royale så kanske jag för första (eller ja, andra då) gången kommer att vara besviken över något som Chris Cornell sjunger på.
Det politiska läget är i alla fall passande för Rage Against the Machine i och med Amerikas utveckling sedan bandet la ner 1999 2000.
Andra bloggar om: Musik, Rock, Audioslave, Chris Cornell, Rage against the machine
Pissdag
Det visade sig i förra veckan att jag åkt på halsfluss så jag käkar penicillin för tillfället. Men det är inte den enda anledningen till att jag inte skrivit något, utan jag helt enkelt inte haft någon inspiration samtidigt som det varit lite trubbel med webbhotellet (som nu dock är fixat).
Vad gäller min musikkonsumtion den senaste tiden så har den bestått av en hel del svensk old school-metal. Kanske är det Daniel Ekeroths bok “Swedish Death Metal” som smittat av sig och fått mig att återvända till sent 80-tal och tidigt 90-tal när det gäller min metal. Visst har jag spelat annat också, som Andrew Birds Armchair Apocrypha, en mycket skön skiva. Jag har lyssnat väldigt mycket på Karin Ströms En saga om en sten i situationer då jag velat varva ner (den är perfekt för mina kalla kvällspromenader på Hisingen). Karin har fått en hel del bra press sedan hon släppte skivan i slutet på januari, vilket hon helt klart är värd. Mer om skivan kommer i en framtida recension (är inte riktigt klar med den ännu).
Men tillbaka till old school-dödsen nu:
Mourning
Slumber
The Awakening of
Tre svinbra Nirvana 2002-låtar från “Swedish Death Metal”-releasefesten på Kafé 44.
Andra bloggar om: Musik, Nirvana 2002, Karin Ström, Swedish Death Metal, old school metal, Andrew Bird
Thunderstone - årets pajasar
Förra årets vann “monsterrockarna” Lordi finska melodifestivalen och sedermera hela det europeiska spektaklet. Självklart måste något annat finskt pajasgäng följa Nightwishs och Lordis exempel att ställa upp i den finska galenskapsfestivalen. I år är det power metal-medelmåttorna i Thunderstone som får bära töntstämpeln i år (visserligen har Thunderstone varit otroligt töntiga ända sedan starten 2000).
Det här fick jag reda på i dag då jag besökte föräldrarna i samband med ett återbesök på min gamla högstadieskola. Farsan var jättestolt och jag fnös bara åt idiotin. Thunderstone lär säkert vinna den inhemska festivalen då finnarna älskar kvalitetsfattig power metal signerad finnar. Skulle Thunderstone gå vidare lär de inte ha en chans eftersom de är alldeles för “hårda” och har lite väl komplicerade låtar. Själv dömer jag ut bandet redan i förhand eftersom de är ungefär lika bra som svenska Morifade, typ bajsbra.
Andra bloggar om: Musik, Melodifestival, Finland, Thunderstone, power metal, bajs
The cure
Satt någon timma på VC i morse och fick slutligen diagnosen bakteriell halsfluss (vilket jag även anade att jag hade) och blev även tillskriven en liten penicillinkur på fem dagar. Gillar inte riktigt vårdcentraler eller sjukhus, de ger mig en något obehaglig känsla av sjukdom, ångest och död (då framför allt sjukhus). Känner mig trots allt något piggare i dag och har fått i mig lite ordentlig mat för första gången på länge.
Nu ska jag slå mig ner och försöka läsa lite litteraturteori innan jag blir alldeles för trött och inte längre orkar koncentrera mig. Samtidigt kan jag lova att det kommer lite roligare blogginlägg snart, har påbörjat en del lite intressant material i form av några pretentiösa skivrecensioner.