Pretentiös katastrof
Vintersorgs nya skiva ”Solens rötter” är, om man utgår från låttitlarna, en enorm katastrof. Andreas har ända sedan starten balanserat på rätt sida pretentionens hemskheter men på Cosmic Genesis begicks det första stora felsteget med en så pretentiös låttitel som Om Regnbågen Materialiserades. När Andreas sedan fortsätter på den pretentiösa stigen med albumet Visions From The Spiral Generator (som för övrigt handlar om filmen Pi) och det är på något sätt omöjligt att ta herrn seriöst. Andreas Hedlund har nästan blivit lika pretentiös som Daniel Gildenlöw (Pain of Salvation). Det enda problemet är att han inte lyckas driva projektet i hamn, utan det blir istället väldigt hattigt.
Låt mig bjuda på ett par låttitlar från Solens rötter så att ni kan döma själva:
- Döpt i en jökelsjö
- Vad aftonvindens andning viskar
- Från materia till ande
Jag menar, är det inte dags att tomteförklara Vintersorg efter dettta praktexemplar på sinnesförvirring?
Andra bloggar om: Musik, Vintersorg, Hårdrock, Metal, Sinnesförvirring
Tomas di Leva?
Fast jag skulle inte vilja påstå att DiLeva är pretentiös på samma sätt som Vintersorg (eller Gildenlöw för den delen heller). Kanske är det DiLevas kärleksbudskap som verkar mer harmoniskt hos mig än det som Vintersorg försöker sig på. På något sätt känns DiLeva mer förtroendeingivande än Vintersorg, även om båda två mer än sällan trampar över gränserna.
De där låttittlarna lämnar mycket kvar att önska faktiskt. Jag gillar inte pretentiös musik bara för sakens skull. Artister som har sina huvuden så långt in i sina egna arslen att de inte ser annat än sitt egocentrerade jag. Det blir för mycket helt enkelt. Samtidigt så vet jag att jag dömer rätt hårt efter din beskrivning av den senaste skivan och genom att ha läst just låttitlarna.
Jag har inga problem med pretentiös musik utan det är texterna som är det jobbiga för mig. Fast jag vet inte varför eftersom jag älskar pretentiös litteratur.
Jag tomteförklarade Andreas redan när några kompisar skrålade Markoolios ”Vi drar till fjällen” när Vintersorg skulle framföra ”Till Fjälls” under en konsert i Sundsvall. Herr Vintersorg blev rasande och stormade av scenen…
Han är riktigt trevlig, men inte så lite flummig.
@Gustav: Det där var ganska roligt, fnissade lite lätt för mig själv. Samtidigt fick det mig att tänka tillbaka då en gammal bekant började sjunga på Bon Jovis ”It’s my life” under en Iced Earth-konsert i Göteborg för några år sedan. Schaffer tittade ilsket på min vän och visade fingret, men det roligaste var ändå den dyngraka snubben som kom fram och skrek på engelska (han trodde att vännen var engelskspråkig eftersom han sjöng på engelska) och skrek åt vännen min att han nog var på fel konsert: ”This is not Bon Jovi, it is ‘Aijsed Öööört”.
I nästa paus sjöng vännen på någon Winger-låt. Han fick inte någon reaktion på den.