Internationella poesi- och sömndagen

I dag är dagen två dagar. Vi har både den internationella poesidagen men även en lika internationell sömndag. Det är tänkt att man i dag skall aktualisera debatter om sömnrelaterad forskning och problematik. Själv sover jag bättre än på flera månader och är inte alls lika morgontrött längre, kanske beror det på ljuset som får mig att le då jag stiger upp omkring klockan åtta. Under hösten och den sena vintern har jag istället motvilligt stigit upp efter klockan tio med en bitterhet i ansiktet.

Nej, förmiddagen har jag istället ägnat åt poesins vackra värld. Oavsett om dikten är ledsam eller kärleksfull är den alltid lika vacker. Även om förruttnelsens smutsiga fingrar lagt beslag på den så finner jag alltid diktkonsten som vacker. I de bokstäver som bildar ord samlas liv och trots att jag inte skrivit en enda av dessa dikter jag läser finner jag mitt liv samlat där. Mitt liv i vackra formuleringar, ibland alldeles för vackra formuleringar. Men det ger tröst samtidigt som det också sätter ord på det personliga man känner. För tro inte att du är ensam av att känna kärlek eller vara i behov utav tröst, du är inte ett unikum i det avseendet. Känslor är universella. Du är lika emo som tonårsflickan som skär sig i armen eftersom att det är enklare att förstå sig på ett blödande sår än en ny oidentifierad känsla inombords.

Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med en av mina favoritdikter, men väljer att avstå. Istället skall jag ut i vårsolen, lyssna på Smiths och kanske avnjuta en god glass. Det blir dock ingen promenad på Ramberget för när jag tog min pre-frukostpromenad där uppe i förmiddags blåste det ganska kyligt. Det blir istället en längre promenad på plan mark. Jag vill även önska Joakim Thåström grattis i efterskott, Sveriges enda rockstjärna, fyllde 50 år i går! Grattis!

Andra bloggar om: Poesi, Emo, Internationella dagar, Sömn, Thåström