-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Bisarrt
Det här är bra galet och underligt. Framför allt andra låten Ekstoll we hat you.
Andra bloggar om: Musik, bisarrt, pseudo-black metal
Tröst
Sårbarhet, känslor och tröst. Jag är på en plats där jag tagit mig förbi mitt hårda sköldpaddeskal och hittat mitt konstnärliga jag igen. Ibland gör det ont men mest är det skönt att veta att man kan känna. Alldeles för sällan låter jag mig falla och förstå mig själv. Alldeles för ofta bygger jag murar stora nog att synas från månen. Alltid återvänder jag till Tom Waits, Charles Bukowski och Marcus Birro. Aldrig Proust. Jag har försökt men det blivit för intensivt. För tungt. Alldeles för verkligt.
Jag drömmer om Amelie från Montmartre. Om Julie Delpys karaktär i Before Sunrise. Jag försöker radera gamla blåmärken utan att lyckas. Jag drömmer om filmer bättre än Amelie från Montmartre. Drömmarna är alltid innehållslösa. Men jag bryr mig inte. Jag känner. Försvarsmekanismen är nere. Det märks att våren kommer, trots dimman.
Det är jag och Tom Waits. Och Rosie.
Pretentiös katastrof
Vintersorgs nya skiva “Solens rötter” är, om man utgår från låttitlarna, en enorm katastrof. Andreas har ända sedan starten balanserat på rätt sida pretentionens hemskheter men på Cosmic Genesis begicks det första stora felsteget med en så pretentiös låttitel som Om Regnbågen Materialiserades. När Andreas sedan fortsätter på den pretentiösa stigen med albumet Visions From The Spiral Generator (som för övrigt handlar om filmen Pi) och det är på något sätt omöjligt att ta herrn seriöst. Andreas Hedlund har nästan blivit lika pretentiös som Daniel Gildenlöw (Pain of Salvation). Det enda problemet är att han inte lyckas driva projektet i hamn, utan det blir istället väldigt hattigt.
Låt mig bjuda på ett par låttitlar från Solens rötter så att ni kan döma själva:
- Döpt i en jökelsjö
- Vad aftonvindens andning viskar
- Från materia till ande
Jag menar, är det inte dags att tomteförklara Vintersorg efter dettta praktexemplar på sinnesförvirring?
Andra bloggar om: Musik, Vintersorg, Hårdrock, Metal, Sinnesförvirring
“Cancer rabies SARS”
I slutet av januari anordnade Kulturbloggen en tävling där man skulle nominera skivor utefter tre olika kategorier. Jag fick i helgen veta att jag var en av vinnarna och i dag ramlade Ray Charles Genious loves company ner på hallmattan. Skivan verkar vara en samling duetter tillsammans med en rad olika artister som Ray på ett eller annat sätt respekterade. Några av de artister som medverkar är Norah Jones, Willie Nelson, Elton John, Bonnie Raitt och självklart är den gamle vapendragaren B.B. King med på ett hörn. Jag har lyssnat igenom skivan en gång och visst är den bra men den kanske inte passar i alla sammanhang. De spår jag fastnat för än så länge är Here We Go Again (Norah Jones), You Don’t Know Me (Diana Krall) och It Was A Very Good Year (Willie Nelson). Tack så mycket Kulturbloggaren!
Vi kan också hos DN.se läsa en ganska ointressant intervju med Nick Cave och några av “The Bad Seeds” gällande projektet Grinderman som de har tillsammans. Mer intressant är det däremot på bandets mySpace-sida där man kan lyssna på två spår från det självbetitlade albumet Grinderman. Känslan jag får när jag lyssnar på låtarna påminner mig något mer om The Birthday Party än om Nick Cave & The Bad Seeds, även om det kanske är mer en blandning av de två. Samtidigt så ger den ovanstående intervjuen en karaktär till bandet som även återfinnas på skivan. Musiken är rå, aggressiv och ganska otålig - som en förbannad grottmänniska skulle man kunna formulera det (även namnet Grinderman speglar musiken väl). Jag har inte lyssnat så mycket på albumet ännu men det som jag än så länge hört låter väldigt bra. Nick Cave och hans vapendragare i Grinderman lyckas riktigt bra med att skapa ett kärleksfullt och vackert oväsen, mycket tack vare det otroligt fräna (och skräniga) gitarrljudet.
Andra bloggar om: Musik, Nick Cave, Grinderman, DN, Ray Charles