Tentan gick fint, klarade den med bravur. Fick två relativt enkla frågor, en handlade om termen bodice ripper samt en om hur olika distributionsformer utvecklat populärlitteraturen genom tiderna. Så nu är det dags att skriva ytterligare en c-uppsats, den här gången med förankring i populärlitteraturen. Jag har funderat på att undersöka det romantiska konstnärsidealet i Marcus Birros romaner.

För en tid sedan läste jag om hur ett par i Kungälv ville namnge sin nyfödda dotter till Metallica, som en kombination av sina egna förnamn. Då stod det inget i GP-artikeln om vad paret hette, men jag antog det skulle vara något mer exotiskt än Karolina och Michael. Jag förstår inte kopplingen. Visserligen är namnlagarna i det här landet något hårda och det borde vara upptill föräldrarna att bestämma om ett namn, men någon måtta får det faktiskt vara.

I gårdagens DN-artikel så måste jag hålla med Skatteverket, namnet är inte direkt smickrande. Och förmodligen lär barnet bli utskrattat av alla tuffa hårda hårdrockare som hon kommer att växa upp med. Nej, ska man namnge sin avkomma efter hårdrocksband så föreslår jag dessa namn för flickor: Bathory (legendariskt black metal-band och Elizabeth Báthory), Journey (Det enda band som är mer feminint är Winger, men så taskig vill jag inte vara mot någon), Katatonia (Finns redan ett bra smeknamn som kan delas med Katarina) och Lumsk (Kvinnor är lömska). Så mansdominerad som hårdrocken är så finns det en mängd passande namn för pojkar – här är top fem:

• Slayer (Är den alldeles för uppenbar?)
• Manowar (Duuuuh…)
• Death
• Emperor
• Nelson

För de som skulle vara androgyna finns det nästan ett enda hårdrocksband vars namn passar: Amorphis (efter amorphus). Har ni några bra tips på hårdrocksband vars namn skulle passa bra till ett barn?

Nu ska jag iväg till bolaget och handla lite öl som jag ska avnjuta tillsammans med några vänner under påskhelgen.

Andra bloggar om: Galenskap, Musik, Pojknamn, flicknamn, Slayer, Metallica, Bathory