Jag trodde att jag skulle hinna med ett lite längre inlägg om året som gått, men så verkar det inte bli. Hade visst mer att städa än vad jag trodde. I dag fyller jag alltså 26 år. Det är med viss ångest som jag kliver in i ett nytt kapitel av mitt liv. Till sommaren tar jag min examen vilket gör att jag inte längre befinner mig inom universitetets säkra värld. Jag ska ut i arbetslivet vilket jag verkligen ser framemot samtidigt som jag är något orolig över hur det kommer att arta sig.

Det största orosmomentet är dock hur jag ska lyckas med att överträffa det gångna året. Mitt tjugofemte år var det bästa än så länge. Släkt och familj har varit och hälsat på och den traditionsenliga prinsesstårtan har ätits upp, kaffe kokats och nu puttrar maten på spisen. Om en timma kommer några vänner över för lite födelsedagsöl och ståhej, inget speciellt bara lite trevligheter i gott sällskap.

Mina föräldrar informerade mig om att broderns dotter fått namnet Matilda och att hon kommer att tilltalas med det finska efternamnet Lauronen. Inte hans sambos efternamn alltså. Matilda Lauronen alltså. Det låter bra. Jag tror att de flesta i släkten blev glada över att ha fått en dotter in i gemenskapen eftersom det inte finns så många av den varan i den yngre generationen. Matilda blir den fjärde tjejen bland tio killar.

Nu blir det dags för lite mat.