Det känns som att Murhpy och hans helvetiska lag blivit min närmsta kompanjon. För ett år sedan kände jag till honom mest som en ytlig bekant, men sedan han gjorde sitt första intåg i mitt liv funderar jag mest kring varför skyns alla regnmoln slåss om parkettplatserna ovanför mitt huvud.

Nu är det så att i helgen rasade en av mina hårddiskar. På denna hårddisk finns det väldigt mycket saker som inte har det minsta affektionsvärde för mig. Vilket betyder att jag kan förlora det utan att bli mer irriterad över et att jag under sommaren får köpa mig en ny hårddisk,. De är inte speciellt dyra längre. Men, så har vi den här Murphy-typen som av någon anledning har en beef med mig. Jag vet inte om jag följt med hans kvinna hem en kväll efter krogen eller vad jag gjort honom, men mig är jäveln ute efter, och det hårt. För på denna hårddisk, som vi kan kalla E:/, låg nämligen min populärlitteraturuppsats med inlämningsdatum nästa vecka.

Som ”tur” är, hittade jag en två veckor gammal säkerhetskopia på min usb-sticka samt att jag lyckats rädda vissa fragment av den skadade uppsatsen. Med detta sagt så har jag suttit de senaste två dagarna och verkligen slitit med att försöka få ihop en värdig uppsats. Tiden det tagit mig att skriva detta inlägg har varit min paus för i dag, det dags att bege sig in bland böckerna igen.

Och skulle ni, någon av mina läsare, träffa på Murhpy, be honom ringa mig så att jag kan bjuda honom på kaffe och bulle så att vi får prata ut om varför han är så irriterad på just mig.

[Andra bloggar om: Murphys lag]