Sedan det att jag i början av årtusendet bevittnade nästan varenda metalkonsert som anordnades i stan så har jag mer eller mindre tröttnat på konserter. Numera är det sällan jag orkar hålla entusiasmen uppe längre än 45 minuter (kanske är jag alldeles för påverkad av fem års universitetsstudier) och skulle jag lyckas med bedriften är jag förmodligen så berusad att jag ändå inte kommer ihåg någonting dagen efter. Istället är det sällskapet som varit det bästa med några av de senaste konsertupplevelserna jag haft under året, men inte heller det kommer att kunna rädda mig de nästkommande tio dagarna. Jag ska gå på tre konserter utan något planerat sällskap.

På lördag besöker amerikanarna i High on Fire och Pelican Göteborg och det är absolut årets höjdpunkt för mig. Båda banden har släppt varsin fantastisk skiva i år och jag tror verkligen att Pelicans mer atmosfäriska landskapsmålande post-metal fungerar som en utmärkt apertif till High on Fires brutala cross checking-stoner.

Helgen därefter avslutas med att Marduk och Unleashed avkristnar Göteborg. Två klassiska band spelar i Göteborg för första gången på länge (självklart bortser Marduks Metaltownspelning från tidigare i år) och man kan aldrig få nog av gammal klassisk dödsmetall.

Bara två dagar efter Marduks demolering är det dags för finska Amorphis att visa att 1990-talet inte är det enda som räknas, utan att bandet fortfarande kan lira. Uppvärmare agerar doomkollektivet Swallow the Sun samt det, för mig, något mer okända Insomnium. Då jag spenderade stora delar av min gymnasietid till att lyssna på Amorphis klassiska skiva Tales from the thousand lakes samt den otroligt vackra Elegy så kommer jag inte att missa den här spelningen, och det bästa av allt är att jag förmodligen kommer att stå på gästlistan.

Finns det något mer kvalitativt att se ute i landet?

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Metal, High on fire, Pelican, Marduk, Unleashed, Amorphis, Göteborg