-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Vad hände egentligen i Nightwish?
Tuomas blev fullkomligt begeistrad i en dansbandssångerska (ex. ~ 0:39 in i klippet nedan).
Amaranth
Tarja låter tomtar flytta in på loftet och sjunger två, vedervärdiga, coverlåtar.
Nirvana “Smells like teen spirit”
Alice Coop “Poison”
Allt är väl som vanligt, eller?
Oktober är över
Det blev lite försenat men nu har jag bytt tillbaka till en provisorisk design av det som skall bli det framtida AFJ. Gårdagen var fantastisk och en recension av konserten kommer i morgon.
Köpte även säsongens första flaska julmust i dag. Kunde inte stå emot denna fantastiska dryck trots att jag är emot den tidiga försäljningsstarten.
God natt!
Irritation
Ikea, Jysk, Inspiration och Chilli har avverkats i dag tillsammans med bror och föräldrar. Jag köpte nya kaffekoppar, skålar och tre fotoramar. Väl klara så köpte vi pizza från Isas och till slut var klockan över fyra och jag började känna mig något stressad eftersom jag inte hunnit köpa biljett till kvällens konsert. Morsan kör hem mig och jag stannar vid Wieselgrensplatsen för att köpa en biljett.
200 kronor dras från mitt konto.
Väl tillbaka i bilen tycker jag mig höra min mobiltelefon ringa och jag tar upp den ur väskan för att se efter. Amelietemat spelas inte upp men jag har fått ett sms.
“Har du biljett eller ska jag skriva upp dig på listan?”
Mottaget 14.37
Jag tycker mig se alkoholisterna stirra mot vår bil och undra vem fan det är som avlossar ett högljutt och besviket - NEEEEEEJ!
Tio intensiva dagar
Sedan det att jag i början av årtusendet bevittnade nästan varenda metalkonsert som anordnades i stan så har jag mer eller mindre tröttnat på konserter. Numera är det sällan jag orkar hålla entusiasmen uppe längre än 45 minuter (kanske är jag alldeles för påverkad av fem års universitetsstudier) och skulle jag lyckas med bedriften är jag förmodligen så berusad att jag ändå inte kommer ihåg någonting dagen efter. Istället är det sällskapet som varit det bästa med några av de senaste konsertupplevelserna jag haft under året, men inte heller det kommer att kunna rädda mig de nästkommande tio dagarna. Jag ska gå på tre konserter utan något planerat sällskap.
På lördag besöker amerikanarna i High on Fire och Pelican Göteborg och det är absolut årets höjdpunkt för mig. Båda banden har släppt varsin fantastisk skiva i år och jag tror verkligen att Pelicans mer atmosfäriska landskapsmålande post-metal fungerar som en utmärkt apertif till High on Fires brutala cross checking-stoner.
Helgen därefter avslutas med att Marduk och Unleashed avkristnar Göteborg. Två klassiska band spelar i Göteborg för första gången på länge (självklart bortser Marduks Metaltownspelning från tidigare i år) och man kan aldrig få nog av gammal klassisk dödsmetall.
Bara två dagar efter Marduks demolering är det dags för finska Amorphis att visa att 1990-talet inte är det enda som räknas, utan att bandet fortfarande kan lira. Uppvärmare agerar doomkollektivet Swallow the Sun samt det, för mig, något mer okända Insomnium. Då jag spenderade stora delar av min gymnasietid till att lyssna på Amorphis klassiska skiva Tales from the thousand lakes samt den otroligt vackra Elegy så kommer jag inte att missa den här spelningen, och det bästa av allt är att jag förmodligen kommer att stå på gästlistan.
Finns det något mer kvalitativt att se ute i landet?
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Metal, High on fire, Pelican, Marduk, Unleashed, Amorphis, Göteborg