Jag försöker hitta stabilitet men lyckas ganska illa med det nu. Det händer lite för mycket lite för snabbt just nu för att jag ska veta hur jag skall bearbeta allting som tar sig upp till ytan. När jag försöker göra som jag alltid tidigare gjort, att söka mig till musiken och litteraturen, så blir allting bara så mycket svårare. Nya infallsvinklar öppnar sig, ännu svårare frågor uppstår och orosmolnen hopar sig ovanför mitt huvud. Det blir inte lättare av att jag lyssnar på musik, som kanske inte textmässigt berör det jag genomgår, utan snarare musikaliskt målar upp bilder i mitt huvud som jag kanske hade velat vara utan. Men vi vet ju att det är så med musiken, den gör vad den vill med oss utan att visa den minsta lilla hövlighet oavsett om det är på gott eller ont. Det är musiken kraft. Att fånga oss i mot- eller välgång, och förstärka känslor.

Detta har jag lyssnat på de senaste veckorna:

Sonic Youth Rather Ripped och Daydream Nation
John Vanderslice Pixel Revolt, Cellar Door och Emerald City
Terry Callier Occasional Rain
Counting Crows Hard Candy
Tom Waits Orphans, Rain Dogs, Mule Variations, Closing Time, The Heart of Saturday Night och Small Change