"I'd rather have a bottle in front of me, than a frontal lobotomy" - Tom Waits

Att leva är inte ett brott

Come hither to this place and let your mind fly free
For that’s the only way how everyone should be
We all need something that we can keep on livin’ for
No one needs to tell us what we’re doin’ anymore

Head on, head on steady - until the end of time
Living, living ready - for livin’ ain’t no crime

- Helloween, Livin’ Ain’t No Crime

Vi skaffar oss husdjur för att få känslan av en familj. Vi hinner inte äta frukost hemma utan äter istället på väg till jobbet, eller på jobbet. Allt för att vi skall hinna jobba lite mer. Vi ser ner på de människor som avviker från samhällsnormer och de som vågar visa känslor vid spårvagnshållplatsen samtidigt som vi undviker att se varandra i ögonen som om det vore en smittorisk för en okänd obotlig sjukdom.

Allting vi tar oss för - musiken vi lyssnar på, filmerna vi tittar på, laget som vi favoriserar - är ett sätt fylla det hål, den själsliga saknaden, det som får oss att orka leva.

Vi stannar inte upp, vi tänker inte igenom saker. Vi har slutat att reflektera och uppskatta det som vi har i nuet. Alltid är det någon annan som har det bättre. Vi låter inte Tiden arbeta längre, utan det skall finnas färdiga paketeringar som uppfyller vårat val. Inte ens andligheten är längre vår, ty boklådorna säljer mängder av statiska självhjälpslösningar där just deras tillvägagångssätt är det enda rätta. Vi orkar helt enkelt inte längre tänka själva utan vill ha paketerade lösningar samtidigt som vi föredrar halv- eller helfabrikat i dagligvarubutiken.

Precis som en god belgisk öl eller ett lätt romantiskt sommarregn så hamnar livet ibland i skymundan av vår uppgift: att leva.

Det är först nyligen som jag upptäckt att även jag är delaktig i detta beteende. Jag har sökt kärleken så intensivt att jag inte såg den när jag funnit den. Det enda jag önskade var att ligga i sängen, se djupt i dina ögon och gå igenom mina favoritskivor tillsammans med dig. Men det gjorde jag aldrig. Och nu undrar jag: Varför kan vi inte bara leva? Varför kan vi inte bara älska?

Vi måste stanna upp. Vi kan inte uppleva allting, men för att uppleva någonting måste vi våga kasta loss och börja leva.

Att leva är inte ett brott.

mars 15, 2008 | Kategoriserat under Personligt 

Kommentarer

4 kommentarer angående “Att leva är inte ett brott”

  1. Tomczek säger den 18 mars 2008, klockan 20:03:

    Bra skrivet även om det inte är någon nyhet!

  2. Jarno säger den 19 mars 2008, klockan 18:19:

    Tack så mycket Tomczek.

  3. Harald säger den 20 mars 2008, klockan 15:24:

    Jag äter på jobbet för att kunna jobba mindre. Om jag sitter med en god kopp kaffe (jobbets espressobryggare är överlägsen vår gamla melitta hemma) och en baguette så blir jag inte störd. Min frukostrituals helgd är okränkbar i annat än digra nödsituationer och från folk som önskar få sin internetaccess avstängd.

  4. Ta det lugnt, ta det cool « The Power Glove säger den 20 april 2008, klockan 19:25:

    [...] så rekommenderar jag att ni tar en titt på det här inlägget av min gode vän Jarno från hans mycket läsvärda blogg A fair judgement som ni finner i mina [...]

Lämna en kommentar