Come hither to this place and let your mind fly free
For that’s the only way how everyone should be
We all need something that we can keep on livin’ for
No one needs to tell us what we’re doin’ anymore

Head on, head on steady – until the end of time
Living, living ready – for livin’ ain’t no crime

- Helloween, Livin’ Ain’t No Crime

Vi skaffar oss husdjur för att få känslan av en familj. Vi hinner inte äta frukost hemma utan äter istället på väg till jobbet, eller på jobbet. Allt för att vi skall hinna jobba lite mer. Vi ser ner på de människor som avviker från samhällsnormer och de som vågar visa känslor vid spårvagnshållplatsen samtidigt som vi undviker att se varandra i ögonen som om det vore en smittorisk för en okänd obotlig sjukdom.

Allting vi tar oss för – musiken vi lyssnar på, filmerna vi tittar på, laget som vi favoriserar – är ett sätt fylla det hål, den själsliga saknaden, det som får oss att orka leva.

Vi stannar inte upp, vi tänker inte igenom saker. Vi har slutat att reflektera och uppskatta det som vi har i nuet. Alltid är det någon annan som har det bättre. Vi låter inte Tiden arbeta längre, utan det skall finnas färdiga paketeringar som uppfyller vårat val. Inte ens andligheten är längre vår, ty boklådorna säljer mängder av statiska självhjälpslösningar där just deras tillvägagångssätt är det enda rätta. Vi orkar helt enkelt inte längre tänka själva utan vill ha paketerade lösningar samtidigt som vi föredrar halv- eller helfabrikat i dagligvarubutiken.

Precis som en god belgisk öl eller ett lätt romantiskt sommarregn så hamnar livet ibland i skymundan av vår uppgift: att leva.

Det är först nyligen som jag upptäckt att även jag är delaktig i detta beteende. Jag har sökt kärleken så intensivt att jag inte såg den när jag funnit den. Det enda jag önskade var att ligga i sängen, se djupt i dina ögon och gå igenom mina favoritskivor tillsammans med dig. Men det gjorde jag aldrig. Och nu undrar jag: Varför kan vi inte bara leva? Varför kan vi inte bara älska?

Vi måste stanna upp. Vi kan inte uppleva allting, men för att uppleva någonting måste vi våga kasta loss och börja leva.

Att leva är inte ett brott.