"I'd rather have a bottle in front of me, than a frontal lobotomy" - Tom Waits

Två hjärtan

Rummet är kvavt efter att solen redan hunnit visa sig i flera timmar. Vi vaknar båda ungefär samtidigt och det första vi gör är att le mot varandra. Vi sparkar av oss de tomma påslakanen och jag lägger min arm runt hennes midja, drar henne tätt intill mig. Hon håller min hand vid sitt bröst, våra fingrar inlindade i varandras, likaså våra ben.

Det skarpa morgonljuset tar sig så sakteliga in genom sovrumsfönstret. Vi ligger kvar, njuter av vår gemensamma morgon.

Det är så här jag vill omfamna henne hela sommaren. I stadens alla parker, i skuggan under ett lågt träd. Jag vill spendera all min tid med henne, känna mig levande för alla de stunder vi är tillsammans. Jag vill låta mina fingrar vandra längs hennes mjuka ansikte så att jag lär känna hennes ansiktslandskap, hennes drag och hudens textur. Jag vill memorera det utantill. Så att jag aldrig glömmer. Jag vill omfamna henne likadant när höstrusket gör entré, så att vi tillsammans vet hur det känns att ge värme åt varandra. Jag vill läsa henne min favoritpoesi, spela henne min favoritmusik och läsa henne mina favoritböcker under lata helgdagar. Allt för att kunna ta med henne till de platser jag besökt när jag upplevt kulturen.

Jag vill känna hennes andetag mot min hud. Jag vill höra det som ger henne liv, och mig glädje, tätt intill mig. Jag vill vakna upp bredvid henne så att jag vet att hon inte är någon annanstans, utan vid min sida. Förlorad i ett viloläge.

Nakna, som vi kom.

juni 16, 2008 | Kategoriserat under Personligt 

With fear I kiss the burning darkness

I helgen som var gick Sweden Rock Festival av stapeln vid Norje boke i Blekinge. Relikernas festival brukar den lite spydigt kallas i folkmun, men trots det lockar den rekordpublik varje år. I år var återföreningarna många, och en av de mer efterlängtade händelserna bland besökarna var förmodligen att 12 år efter Slaughter of the soul kunna se At the Gates - grundarna av “The Gothenburg Sound” - på Sweden Stage.

Jag var inte på plats, men Josefsson på Svullbuk (även i Close-Up) tycker att spelningen är bland det absolut bästa han sett i hela sitt liv. Och Linnéa menar att bandets spelning redan blivit en klassisk “jag var där”-spelning.

Jag var inte där, men jag hoppas på att jag får ett pressack till Graspop i Belgien där bandet även spelar i sommar. Skulle det inte lämnas ut ett ack till Bulldozer så kommer jag inte att hänga läpp över det, eftersom jag fått biljett till bandets spelning på Trägårn i Göteborg den femte september. Enligt Ticnet dvs.

Stadens bästa band genom tiderna återvänder hem med en USA-turné i ryggen. Det kan inte bli något annat än en enorm succé.

Andra bloggar om: , , ,

juni 12, 2008 | Kategoriserat under Allmänt