"I'd rather have a bottle in front of me, than a frontal lobotomy" - Tom Waits

Två hjärtan

Rummet är kvavt efter att solen redan hunnit visa sig i flera timmar. Vi vaknar båda ungefär samtidigt och det första vi gör är att le mot varandra. Vi sparkar av oss de tomma påslakanen och jag lägger min arm runt hennes midja, drar henne tätt intill mig. Hon håller min hand vid sitt bröst, våra fingrar inlindade i varandras, likaså våra ben.

Det skarpa morgonljuset tar sig så sakteliga in genom sovrumsfönstret. Vi ligger kvar, njuter av vår gemensamma morgon.

Det är så här jag vill omfamna henne hela sommaren. I stadens alla parker, i skuggan under ett lågt träd. Jag vill spendera all min tid med henne, känna mig levande för alla de stunder vi är tillsammans. Jag vill låta mina fingrar vandra längs hennes mjuka ansikte så att jag lär känna hennes ansiktslandskap, hennes drag och hudens textur. Jag vill memorera det utantill. Så att jag aldrig glömmer. Jag vill omfamna henne likadant när höstrusket gör entré, så att vi tillsammans vet hur det känns att ge värme åt varandra. Jag vill läsa henne min favoritpoesi, spela henne min favoritmusik och läsa henne mina favoritböcker under lata helgdagar. Allt för att kunna ta med henne till de platser jag besökt när jag upplevt kulturen.

Jag vill känna hennes andetag mot min hud. Jag vill höra det som ger henne liv, och mig glädje, tätt intill mig. Jag vill vakna upp bredvid henne så att jag vet att hon inte är någon annanstans, utan vid min sida. Förlorad i ett viloläge.

Nakna, som vi kom.

juni 16, 2008 | Kategoriserat under Personligt 

Kommentarer

En kommentar angående “Två hjärtan”

  1. Tomczek säger den 17 juni 2008, klockan 20:01:

    Djupt och vackert. Fortsätt så!

Lämna en kommentar