-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Kingdom fucking GONE!
I ganska exakt tio år har jag väntat på att få se At The Gates live. I går var äntligen den långa väntan över. Förväntningarna var skyhöga efter vad alla vänner och recensioner avslöjat efter sommarens succéartade återföreningsturné. Den här fredagen är bandet tillbaka i sin gamla hemstad, där allting en gång började och slutade. Tolv år har passerat sedan uppbrottet och bandet är hetare än någonsin. Förmodligen lever bandet kvar i allas referensramar av den enkla anledningen att bandet bröt upp då man var på topp och inte hann svärta ner den betydelse som Slaughter of the soul hade med ytterligare en skiva.
Den här fredagen på Trädgårn inleds av Tyrant, ett relativt ungt black/thrash-band. Vi ser två låtar men tycker att ljudet är för bra (myspace-låtarna är mer intressanta) och beger oss utomhus istället. Av den anledningen missar vi eminenta Grand Magus, kolla in bandets två senaste släpp Wolf’s Return samt nysläppta Iron Will. De är båda fantastiska!
Omkring halv elva stiger kvällens huvudakt på scen och har publiken i sin famn från första sekund, om inte redan då gitarrteknikerna står på scen. Inledande Slaughter of the soul är bara starten på den hitkavalkad som bandet redan på förhand hintat om. Under kvällen hinner man att riva av klassiker som Cold, Under A Serpent Sun, All Life Ends, Windows, Raped By The Light Of Christ, World of Lies, Suicide Nation och som extranummer bränner bandet av Kingdom Gone samt videohiten Blinded By Fear. Det enda jag egentligen saknar är City of Screaming Statues och dess ondskefullt kantiga black metal-riff. Men när bandet är så här glatt, tajt och energiskt så spelar det egentligen ingen roll att jag inte får höra mina egna personliga favoriter. Resultatet är svinbra oavsett hur man än vänder och vrider på ekvationen, och jag hade inte väntat mig något annat heller.
Det enda klagomålet jag har är mot vissa utvalda delar av publiken: de som står längst fram men inte förstår att det även innebär att man får ta emot en viss del stryk och att man kan få sin grannes hår i ansiktet. Fuck you!
Kommentarer
2 kommentarer angående “Kingdom fucking GONE!”
Lämna en kommentar
Håller med, fantastisk spelning på Debaser i Stockholm! Visst, bandet avslutade på topp - retrospektivt sätt - men det var interna stridigheter och omognad som gjorde att de splittrades från början.
Visst var det så och kanske skulle det stått med i texten, men vad jag menar är att om bandet hade fortsatt så kanske det skulle släppt ett hafsverk pga de inre motstridigheterna och då kanske inte haft riktigt samma goda rykte som det har i dag.