"I'd rather have a bottle in front of me, than a frontal lobotomy" - Tom Waits

Recension: Om @ Nefertiti 6/11 2008

Jag vet att det varit tyst här i närmare en månad. Det är inte som så att det inte händer saker, eller att musiken försvunnit ut ur mitt liv. Snarare är det tvärtom. I går var jag t ex och såg Ättestupa och Om på minifestivalen GBG Energi som anordnades på anrika jazzklubben Nefertiti i Göteborg.

Huvudattraktionen för mig, och förmodligen även för den större delen av besökarna, var amerikanska stoner/doom-bandet Om. Bandet bildades av ruinerna från legendariska, och för nästa sommar återförenade, Sleep. Min live-erfarenhet av drone eller annan långsam doom sträcker sig till fantastiska Earths två senaste Sverigespelningar. Att jag inte hört mer av Om än dess förträffliga Pilgrimage, gjorde att jag kände en spänd nyfikenhet över vad bandet hade att erbjuda.

Kvällen erbjöd även ett, mycket underligt, danskt band samt brödraparet Guds Söner. Men dem sket jag i, och drack istället öl på 7:ans ölhall. Väl framemot klockan 23 möter jag upp tillresta vänner från Stockholm och vi tar plats längst fram vid scen för att verkligen uppleva och känna kraften som är Om.

Att beskriva bandet är svårt, men det handlar om något så simpelt men kraftfullt som trummor, bas och sång. Och vibrationer. I dryga timman bjuder Al Cisneros och Emil Amos på musik som närmast kan efterliknas vid ett religiöst mässande där låtarnas evolution är magnifik och storslagen. Bäst är bandet när det långsamt byggt upp ett vackert mullrande ljudlandskap för att i nästa taktbyte rasera det med något som närmast kan efterliknas vid en Titan från den grekiska mytologin.

När det endast återstår en låt av kvällen får en man i publiken ett telefonsamtal där han försöker övertala sin vän att ta sig till Nefertiti så skyndsamt som möjligt med orden: “Fan, det är ju världens bästa stonerband som spelar nu. Skynda dig!”. Vad ska man svara på något sådant?

Andra bloggar om: , , , , , och

Kommentarer

Lämna en kommentar