photo credit: deep_schismic

Ibland är helgerna sådana att man måste göra det man inte hinner med på vardagarna och för mig brukar det innebära städning. Så under helgen har jag varvat städning med tvättande, tv-spelande och musiklyssnande. Framför allt ikväll har jag legat i ett skönt kuddhav på vår nya vardagsrumsmatta och lyssnat på progressiv rock. Jag tog chansen att lyssna noggrant och spela högt när sambon lämnade lägenheten för några timmars stadsbesök. På stereon, Roger Waters Amused to Death.

Efter att Roger Waters lämnat Pink Floyd 1983 släppte han ganska tätt inpå två stycken väldigt trevliga soloskivor, The Pros and Cons of Hitch Hiking (1984) och Radio K.A.O.S. (1987). Hans tredje, och solklart bästa, soloalbum kom 1992: Amused to Death. Amused to Death är en progressiv rock-skiva så som de är när de är som allra bäst: fantastiskt producerad, storslagen, vacker och fängslande.

Vi bjuds på en temaskiva om televisionens genomslagskraft. Televisionen har enligt Waters all möjlighet att fungera som ett utbildnings- och kommunikationsverktyg i positiv anda samtidigt som den kan användas för att förvirra och leda bort fokus från viktiga frågor. På Amused to Death symboliseras detta genom att en gorilla/apa sitter och zappar förbi olika kanaler för att hitta något som roar honom.

En utomordentligt exceptionell skiva och rekommenderas för alla som gillar progressiv rock eller är ett PF-fan men missat att ta tag i Waters solokatalog. Nedan finns en officiell video från skivan, samt en av mina favoriter från skivan.

Officiell video för What God Wants Pt 1

DIY-video för It’s a miracle