Ingen musik – Inget liv

Det var länge sedan jag blev så betagen av ett videoklipp som när jag såg detta klipp för första, andra och fjärde gången. Klippet är taget från en dokumentär som heter Alive Inside där filmarna följer ett projekt som ger personifierad musik till pensionärer och svårt sjuka. Projektet heter Music & Memory.

När jag återigen ser klippet så blir jag ledsen över hur lite jag vet om musiken de gamla i min släkt gillar. Jag vet att musik varit en lika viktig del i deras liv som det är för mig i mitt liv. Jag kan inte tänka mig en dag utan musik. För mig finns den alltid där som en vän, en tröst och ett kreativt utlopp. Musiken, och konsten, är en helande kraft. Den är min sista utpost.

Videoklippet gör mig också ledsen över att jag påminns av det krav som finns på att minska antalet timmar av estetiska ämnena i skolan. Både denna dokumentär men även At night I fly som visades på SVTs K-Special i helgen visar på vikten av kultur och estetiska ämnen i våra liv.

Andra bloggare om: , , ,

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

2 kommentarer

  1. Rös när jag såg detta klipp. Dock en varningens finger. De dokumentärer som visas på SVT är ju kraftigt nedklippta. Jag såg At Night I Fly just där och under 60 minuter när den i själva verket är 90.
    Tom S skrev senast om: Union of muzak

  2. Ja, At Night I Fly är vad jag förstår en biodokumentär som gick upp på Folkets Bio i höstas. Jag har gjort en reservation på hela dokumentären på Stadsbiblioteket i Göteborg och väntar på att kunna se hela dokumentären.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.