The Walking Dead: Spelversionen

När man tänker sig ett zombiespel så är det ett actionspel som t ex Dead Island eller Resident Evil man tänker på. Numera är även Resident Evil-serien mer actionorienterad från att ha varit ett skräckspel från början (eller beror det på att jag var 15 år och tyckte att det var världens häftigaste spel när det kom?). Få spel idag gör som dagens bästa hårdrocksband och sänker farten för att satsa på nyanser istället för hastighet. Så därför är det skönt att kunna lägga sig i soffan och bara njuta av den berättelse som man är en del av i det episodiska spelet The Walking Dead (vilket baseras på serienovellen snarare än tv-serien). Den här texten baseras på erfarenheter av spelets första fyra episoder men behandlar inte handlingen mer än inledningen av första delen.

Enligt skaparna av spelet utspelar sig vår handling precis i början av zombieutbrottet (Rick Grimes, serienovellens huvudperson befinner sig fortfarande i koma). Vår historia börjar med att din karaktär Lee Everett sitter i baksätet av en polisbil på väg till fängelset. Lee har precis dömts för mord på sin frus älskare. Som ett ”slipp ut ur fängelset”-kort väjer föraren för en zombie och omtumlad men inte allvarligt skadad tar sig Lee ut ur bilen och beger sig ut i världen. Den första icke-döda du träffar är den lilla flickan Clementine vars föräldrar åkt till storstaden och lämnat dottern med barnvakten. Tillsammans bestämmer ni er för att försöka förstå vad som hänt i världen och leta upp era käraste. Så inleds första delens femton minuter.

Att berätta mer om spelets handling skulle förstöra upplevelsen (och vill ni veta mera så finns det mängder med videos på YouTube) för den som ännu inte spelat spelet. Här är det nämligen berättelsen som är huvudanledningen (kanske även den enda anledningen) till varför man bör spela spelet. Men att inte berätta om vissa händelser man utsätts för är att inte berätta om en skivas finaste kvalitéer. När jag i början av spelet kommer till en bondgård och får frågan om vem flickan jag har med mig är ljuger jag och säger att det är min dotter. Spelsystemet informerar mig om att bonden kommer ihåg mitt svar. Mycket riktigt gör han det när han senare förklarar för mig att det är fult att ljuga. Det här är verkligen inte det svåraste valet jag tvingats till under min tid med spelets fyra episoder, utan jag kan garantera att flera val faktiskt tvingar till eftertanke. Vem vill jag att min spelkaraktär skall vara? Är jag en känslokall diktator som styr gruppen med järnhand eller passar demokratiska beslut mitt ledarskap mer? Hur skall jag bete mig på ett personligt plan när mina nyfunna vänner ställer mig vanligare frågor? Men kanske framför allt, vilket ansvar skall jag ha emot Clementine?

Alla de val jag gör i kommunikation med mina vänner påverkar hur spelet spelas och hur berättelsen artar sig. Du märker det kanske inte under första episoden, men väl under det tredje och fjärde. Detta bidrar även till att jag i väntan på nya episoder valt att spela om samtliga tidigare delar för att kunna vara en rak motsats till min ”riktiga” karaktär. Jag kan nämligen aldrig, och då menar jag aldrig, spela liknande spel som en ”ond” karaktär den första gången jag spelar. Det gäller att vara uppmärksam när man talar med sina vänner under spelets gång för det du säger till en person kan påverka en annan som står bredvid dig och hör det du säger. Enbart en positiv aspekt av spelet tycker jag.

95% av spelets framgång beror enligt mig på hur bra manuset är och att man själv tvingas att göra svåra val beroende på vilka relationer man önskar vårda. Spelets grafik är serietidningsinspirerad (väldigt lämpligt med tanke på originalets medium) och bidrar smått till dess känsla. Men trots att grafiken är skarp och tydlig tänker jag inte så ofta på den. Värre är det med spelets kamerarörelser. För trots att de för det mesta är smidiga så orsaker dem viss irritation. Du styr Lee med handkontrollens ena analoga spak och ”pekaren” med den andra. Föremål som du kan interagera med, om man väljer det, markeras men en liten ring på skärmen när du kommer nära området. Ibland när du skall ta kål på en zombie så brukar du få trycka/mosa på någon knapp i ett så kallt ”QuickTime Event”.

Det är uppenbart att jag gillar det här spelet men jag måste erkänna att jag inte var lyrisk förrän jag spelat en timma av det andra avsnittet. Jag köpte det första avsnittet i början av sommaren vilket innebar att jag kunde ladda ner det andra avsnittet direkt efter att jag klarat av första episoden. Så när jag spelade igenom dem båda en lördagkväll (varje episod tar ca 2-3 timmar att spela igenom) fick jag en så enorm abstinens att jag morgonen därpå började om och försökte spela en så otrevlig karaktär som möjligt.

Nu har jag precis klarat av den fjärde episoden och jag älskar verkligen spelserien. Det var länge sedan (Assassin’s Creed 2 faktiskt) jag hade en så här kär upplevelse med ett tv-spel. Har du inte spelat spelet ännu men känner dig lockad så är det bara att slå till. Känner du att $25 är för mycket att betala för hela spelet (vilket man för tillfället endast kan köpa digitalt) så kan du börja med att köpa första avsnittet för $5. Jag var tvingad till sista tillvägagångssättet då Microsoft inte erbjuder ett paketköp av spelet utan endast enskilda delar.

Du bör spela spelet om du är sugen på att med hjälp av fantastisk berättarteknik få din egen Walking Dead-upplevelse där du får stå för dina handlingar och val.
Du bör inte spela spelet om du är ute efter att i förstapersonsläge skjuta horder av zombies.

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

3 kommentarer

  1. Har tänkt mig att spela spelet en längre tid nu. Körde demot på Xboxen häromveckan, men tänkte att jag väntar med inköp till efter Gamex mässan nu i helgen. Vore retligt om man sprang på något bra erbjudande.

    • Jag visste inte ens att spelet fanns förrän jag i somras såg en video på någon amerikansk spelsajt. Jag vet att det funnits väldigt bra erbjudanden på spelet via Steam, $14.99 för ett säsongspass vilket inkluderar samtliga fem episoder.

      Om du vill ha det på din 360 så råder jag dig att även hålla koll på Major Nelson för han brukar alltid uppdatera samtliga aktuella erbjudanden för Xbox Live-användare. Tyvärr verkar det inte finnas något säsongspass för 360, så man måste köpa dem styckvis (om man inte väntar på den version som skall släppas på fysiskt format i december).

      Om du känner att det är dyrt med MS-poäng så kan du alltid köpa via CheapXboxLiveCodes. Billigt och smidigt!

  2. Tack för tipset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.