Lördagslåten vecka 45

Låt mig berätta något som ger er kalla kårar. Det jag ska berätta om utspelade sig förra sommaren här i Göteborg. Jag hade tagit ledigt en halvdag och skulle träffa en vän för att lyssna på musik. Jag hade druckit några öl, inte som på festival, men ett par.

Vi pratade, skrattade och njöt av musiken under denna fantastiska sommardag. Vi satt vid bostadsområdets gemensamma grillplats och spelade upp våra favoriter med bandet. Vi hade en fantastisk dag. Vi njöt fullständigt. Vi var inte oroade av omgivningen.

Senare under kvällen hade vi kommit till en stor ovalformad plats. En plats där djävulen åkallades genom att hans tresiffriga nummer skanderats. Jag föll i trans. Jag drogs med i denna oheliga dyrkan.

Det var som om tiden hade stått still. Där jag stod i mitten fanns plötsligt endast jag. Trots att det bara sekunder tidigare varit tusental runt omkring. Det var som om min själ lyftes ur mig. Jag skådade allting från ovan. Jag dansade av glädje, jag skrek till de högre makterna.

Men så plötsligt fanns skuggfigurer runt omkring mig. Uppståndna från det tomma intet. Samtliga med död i blicken. Som om de återvänt från döden. Tillsammans dansade vi vidare.

När jag dansade med de döda var jag salig. Jag sjöng. De sjöng. Djävulen var i sitt esse. Dödens dans.

Så kom då tiden då jag skulle återförenas med min själv. Jag visste ej om jag var levande eller död. Jag räddades av att två skepnader strax framför mig drabbades samman. I någon sekund riktades allas blickar mot dem. Jag flydde.

Jag sprang så utav helvete. Jag sprang snabbare än vinden den kvällen. Jag vände aldrig blicken bakåt. Min rädsla för mörkret gjorde sig påmind. Jag sprang så utav helvete.

Ännu till denna dag vet jag inte hur jag lyckades smita. Eller varför de aldrig följde efter mig. Vad jag vet är att jag aldrig någonsin kommer att dansa igen. Förrän jag återigen dansar med döden.

Lyssna på lördagslåten vecka 45. [Spotify]

Lyssna på lördagslåten vecka 45. [YouTube]

Bilden är lånad från HOMELYVILLAIN

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

1 kommentar

  1. Det där omslaget är mer skrämmande än den första gallringen i ”Bonde söker fru”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.