Låtsnacket 2: Moonsorrow – Taistelu Pohjolasta

Låtsnacket är en artikelserie här på AFJ där en lyssnarpanel tilldelas fem låtar att lyssna på och sedan skriva om. Tjusningen är att de inte får någon mer information än musiken; inga artistbiografier, ID3-taggar eller annat som kan färga upplevelsen delas ut.

Låt #4 i detta låtsnack, Taistelu Pohjolasta (Striden om Pohjola), är taget från Moonsorrows fjärde och sista demo, Tämä Ikuinen talvi (Denna eviga vinter) från 1999. Pohjola är det mytiska vinterlandet som beskrivs som kylans och de ondas hemvist i det finska nationaleposet Kalevala. Bandet spelade in en ny och kortare version av låten till deras EP Tulimyrsky (Eldstorm) (2008, Spinefarm Records). Båda versionerna finner ni nedanför.

Grunden till finska Moonsorrow lades för nästan tjugo år sedan av Sorvali-kusinerna Ville (sång/bas) och Henri (gitarr/keyboard). Tidigt i karriären så spelade man mer renodlad melodisk black metal men influerades allt eftersom mer och mer av pagan eller hednisk metal. Debutskivan, Suden Uni (Vargens dröm), släpptes först 2001 av det finska skivbolaget Spinefarm Records och bandets senaste skiva, Varjoina kuljemme kuolleiden maassa (Som skuggor vandrar vi i de dödas land), släpptes 2011. Bandet håller just nu på att skriva nytt material och kommer att hålla låg profil under året, men kommer att spela några enstaka gig under året.

Demoversionen:

2008 års version:

Vilken version är bäst?

Chief Rebel Angel (Metalbloggen!)
Tumme ner!Efter en bedövande tråkig och på tok för lång sk ”stämningsfull” inledning så drar musiken igång till slut. Rätt dassigt producerad episk black metal som inte är oäven förutom en enda detalj – keyboarden ligger som ett klockspel över hela ljudbilden. Den får mig mest att titta efter tomtens släde och renar. Har egentligen ingen aning om vad detta är (och skulle jag tvingas kasta ur mig något så kanske ett namn som Summoning ligger nära till hands), men en sak vet jag, killen bakom klaviaturen får på tok för mycket utrymme i det här gänget, och gör mer skada än nytta.

Andréas (Sarcophagic)
Tumme ner!Snötramp i nästan en minut och sedan ett fyra minuter långt intro blev för mycket. Efter en så lång inledning hoppades jag på en kanonlåt men fick atmosfärisk och symfonisk black metal som bara känns sådär. Låten hade växt utan den sega starten.

Patrik
Tumme ner!Det långa introt är mer intressant än själva låten. Men låten är desto mer effektfull än introt. Båda delarna är alldeles för långa och låtens säregna längd tjänar inget syfte mer än att vara just lång. Ett liknande konststycke med samma problematik är Satyricons Black Lava som också har sina rötter i grannlandet i väst (Red.anm. Moonsorrow har sina rötter i grannlandet i öst).

Thimp
Tumme upp!Trolljakt i skogarna? Först var jag rätt tveksam till låten, jag har alltid fördomar mot långa låtar. Men det är kul när de gör det bra. Början känns rätt mycket som tv-spelsmusik och jag spelade lite Minecraft när jag lyssnade igenom listan. Flera gånger kom jag på mig själv kolla över axeln bara för att kolla så ljudet verkligen kom från högtalarna och inte från bakom min rygg. Ibland är det inte musiken i sig som gör det bra utan känslan musik förmedlar.

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

4 kommentarer

  1. Happ, där fick man för grannlandet i väst. Undrar vad man ska skylla på… norska och finska är ju inte sådär jättebesläktat.

  2. Äh! Gnäll. Moonsorrow är ju bra jö! :)

    • Jag håller med dig på båda punkterna. Kanske skulle jag ha valt en annan låt men jag gillade det att det finns två versioner av den här låten. Personligen föredrar jag nog 2008-versionen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.