Vid det här laget har väl alla som 2011 hoppade på den nya hajpen med 70-talsrock redan hunnit att lämna den för nästa ”big thing”. Själv är jag fortfarande berusad och beroende av rökiga gitarriff och dimmiga basgångar.

När jag efter lika hektiska helger som denna tar söndagen och följer de kristna danskarna med att vila på söndagen så gör jag det med två skivor. Det är också två skivor som är så mycket sommar att inte ens alla de svenska reggaesamlingar som släppts sedan 1989 kan konkurrera.

Stommen, det vill säga första och sista låten, i denna söndagens spellista utgörs av det otroligt framgångsrika bandet Uncle Acid & The Deadbeats andra skiva Blood lust (Rise Above Records, 2011). Avbrotten från britternas högljudda rock är en skiva som egentligen borde vara en omöjlig partner, men ändå passar så otroligt utmärkt trots att kontrasten emellanåt får den låta som något från Christer Sjögren. Chris Robinson, känd från Black Crowes, släppte förra året två skivor under baneret Chris Robinson Brotherhood och det är The Magic Door som är den bästa skivan av de två.

Som sagt. Egentligen borde Uncle Acids dyrkan av riffet, rökat och häxkonster samt Black Sabbath vara alldeles för högljudd för att kunna placeras på samma spellista som den upprymda och solindränkta blomsterrock som Chris Robinson Brotherhood spelar. Men då den gemensamma nämnaren är LSD går det alldeles utmärkt.

Själv balanserar jag flumskolan med ett stort glas vatten, uppdragna persienner och öppna fönster. Allt för att jag skall få känslan av att vara på en äng utanför en brittisk idyllisk by där det ryktas om att en häxa bor i utkanten av byn. Och inte tänka mer på att jag är instängd i en alldeles för varm lägenhet på Hisingen.