Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image

A Fair Judgement | torsdag, 24 april, 2014

Scrolla till toppen

Toppen

4 kommentarer

Adventskalender 2013: Lucka 13

Adventskalender 2013: Lucka 13
Jarno
  • Den 13 december, 2013

Efter två ganska rökiga och stökiga skivor så tar vi och släcker jointen. Istället häller vi upp ett stort glas av ett trevligt Rioja-vin som inte är så aggresivt eller muskulöst men ändå har gott om struktur och grepp. Vi känner att det i vinet finns gott om färska druvor som ramas in av kryddor och mineraler. Det känns aldrig varken för ungt eller gammalt. Sedan tar vi på oss det slitna Slayer-linnet, våra Bullet-märkta ”ge-upp-livet”-byxor och slår oss ner i den billiga Ikea-inköpta fåtöljen och lyssnar på Steven Wilsons senaste soloskiva The Raven that Refused to Sing (and Other Stories) (2013, KScope).

Jag har aldrig riktigt kommit underfund med Steven Wilson och hans olika projekt. Det enda jag kapitulerat fullkomligt inför är Fear of a Blank Planet (2007, Roadrunner) och In Absentia (2002, Lava). Ibland blir jag förbannad på karln när jag tänker på vad han gjort med Opeth för att senare när jag lyssnar på Blackwater Park (2001, Music For Nations) hylla honom till skyarna. Men The Raven that Refused to Sing (and Other Stories) är i min bok solklart hans allra bästa musik.

Varför är då detta något som du måste lyssna på? För det första, låtarna är helt fantastiska. För det andra, den låter helt makalöst bra!

Låt mig återgå till låtarna och varför jag tycker att den här skivan är hans bästa än så länge. Det är musikerna som lyfter hela spektaklet. I mina öron låter det som att han hittat musiker som lyckas bli en enhet och förmedla låtarna på ett sådant sätt att slutresultatet inte blir ett instrumentalt runkande. Kanske beror det på att allting spelats in ”live” utan att man gjort några direkta större redigeringar i efterhand.

Låtarna är, precis som skivans titel indikerar, små korta berättelser. Vissa nästan spökhistorier, andra vardagliga betraktelser. Wilson har lyckats att få till texterna på ett mer poetiskt sätt som jag tidigare inte upplevt i hans författande. Min favorit är den om klockmakaren som med största precision skapar de vackraste klockorna men inte lyckas älska sin fru under de 50 år de varit gifta; The Clockmaker. Men hela skivan känns som att den tillsammans med sina beståndsdelar blir något större så att plocka ut enskilda låtar känns lite underligt.

Jag hoppas att Steven Wilson behåller det här bandet så att även nästa skiva kan bli lika fantastisk. Gillar man vackra videos så har Jess Cope gjort en otroligt vacker video till Drive Home, och tillsammans med Simon Cartwright en minst lika fin video till titelspåret.

Bästa låt: The Clockmaker

Mer information

Kommentarer

  1. Christofer

    Ännu en skiva att lägga till listan att köpa vad det lider. Steven Wilson är alltid intressant även om jag som du inte är helt övertygad om mannens storhet.

    • Jarno

      När jag själv tittat runt på andras årsbästalistor så blir jag väldigt sugen på att lyssna på att införskaffa fler skivor jag med. Men jag har ingen tid att lyssna på mer musik än vad jag redan gör idag. Men sommaren 2014 skall bli väldigt skön när man återigen har fritid (jobbar 100% och pluggar 100% på distans).

  2. David Snusgrop

    Vill du ha två finfina inkörsportar till Steven Wilson kan jag varmt rekommendera Porcupine Tree’s ”XM” och ”XMII”, två ”live i studion”-plattor. Av allt karln gjort är nog de två de jag lyssnat på allra mest.

    • Jarno

      Tack för tipsen! Jag har lagt till dom i min nyinförskaffade ”Att göra”-app där jag har en sida som heter ”Skivor du måste lyssna på”. Just nu är det närmare 16 skivor på den listan. :(

Delta med en kommentar

Visa min senaste bloggpost