Recension: Monolith – Against The Wall Of Forever

0
570
visningar
Monolith Against The Wall Of Forever
Monolith Against The Wall Of Forever

Monolith är ett heavy metal-band från San Diego USA som i och med Against the Wall of Forever släpper sin debutskiva. Man bildade bandet 2013 så det enda man hunnit med innan är en EP (som snarare är en kassettdemo) samt en splitsjua. Debutskivan består av åtta låtar och släpps av Funeral Noise Records.

Manilla Road, men mer punk

När jag körde igång Against the Wall of Forever för första gången så var jag initialt inte imponerad. Inledande låten The Emperor (The Suffering of Fools) sa ingenting för mig, och inte heller den efterföljande titellåten. Varför väljer ett så här ointressant band ett namn som Monolith, är det för att skämta med mig? Sedan kommer Caravan. Det här är en så perfekt skev punkig heavy metal-låt som jag går igång på direkt. Det första jag tänker på är att riffet i refrängen måste vara en ”punkifierad” version av Manilla Road. Jag får samma känsla som i Crystal Logic, men att det går betydligt snabbare för Monolith. Helt klart skivans bästa låt.

Die With Your Master!

I efterföljande Kindly Dr. Jest (The Interrogator) kommer det här mörka ”gotiska” träskgroovet som man kan hitta hos King Giant. Det är riktigt stämningsfullt i en storslagen ballad. Som direkt övergår i en riktig stänkare som heter Die With Your Master som bjuder på rejält heavy metal-sväng och redigt ös. Det ligger en Kill ‘em All-känsla hängande över den här låten, och det gillar man ju. Refrängen är enkel och slagkraftig. Prophecy som följer är en klassisk amerikansk heavy metal-låt och hade den släppts på senare delen av 1980-talet så hade det garanterat varit en hit.

The All-Father and the Chaos Land har den där amerikanska power metal-känslan och ett punkigt driv. Lite growl kommer in emellanåt som mest irriterar och inte ger något mervärde för låten. Dock så händer det så otroligt mycket på en och samma gång att det är svårt att inte få en kakofoni i öronen. Den precis nämnd samt Elusive Prey (The Hunter) avslutar skivan på samma sätt som den inleder, ofokuserat om än aningen bättre.

Stabil debutskiva och framtiden är ljus

Monolith erbjuder på Against the Wall of Forever ganska stabil punkig heavy metal och det är ju gött. Även om låtarna är goa och ösiga så är det inte många låtar som jag tänker på efteråt. Skivans bästa låt är Caravan, mycket tack vare intensiteten och refrängen. När den spelas live på ett litet ställe så kan jag inte tänka mig att det är få som avstår från moshpiten.

Against the Wall of Forever är en helt klart godkänd och kul debut, men det är inte en skiva där merparten av låtarna stannar kvar. Däremot tror jag att framtiden är ljus för bandet. Träskballaden är bra, de snabba låtarna är bra men det jag saknar är de stora episka heavy metal-låtarna. Men som sagt, Monoliths tid kommer.

Mer information

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar här
Skriv ditt namn här

Visa min senaste bloggpost