Fredagslåten: Rush – 2112

1 april är dagen då alla skämtar. För 40 år sedan skämtade kanadensiska Rush med musikvärlden och släppte 2112. Det var alltså 1976. Skivan var enligt bandets trummis tänkt att bli deras sista eftersom framgångarna innan var ganska ljumma. Men låtskrivandet flöt på som en vårflod. Bandet satt på rummet på det Holiday Inn-hotell de hade bokat eller i baksätet på en kombi och skrev låtarna. Plötsligt var en låt klar, och strax senare en annan. Så höll det på eftersom Geddy och Alex var så otroligt inspirerade.

2112: Ett storslaget mastodontverk

Bandet visste exakt hur låtarna skulle skrivas och hur de skulle låta långt innan texterna var färdigskrivna. Jag vet inte om framgången för 2112 beror på att den slog igenom en scen eller bransch där det inte fanns något som 2112. Det fanns progressiv rock men inte 2112. Men samtidigt undrar jag hur en musikalisk saga om förtryck och sedermera fred och frihet kunde bli så omfamnad och älskad. Framför allt då musiken i sig inte är direkt lättlyssnad.

Men samtidigt var berättelsen som utspelar sig under skivans 40 minuter väldigt aktuell under 1970-talet. Själva berättelsen eller konceptet handlar om hur den intergalaktiska freden sprider sig över universum år 2062 men att förtrycket samtidigt ökar. År 2112 är det Syrinxtemplets präster som är den styrande makten och regerar över galaxens liv. Samtidigt dikterar de vad man får läsa, se, och lyssna på. Prästerna styr alltså livets samtliga meningsfulla områden.

Men en dag så hittar en man en gitarr. Han lär sig spela på den och skriver vacker musik. Självklart tycker han att det han har att erbjuda är något som alla måste få ta del av eftersom det är så vackert. Så han tar gitarren till prästerna. Men de ser gitarren som ett hot mot galaxen och ett vapen mot dess existens. Efteråt börjar mannen av någon anledning drömma om tider innan den galaktiska federationen, innan förtrycket. Men när han vaknar ur sin dröm känner han sig orolig och tar sitt eget liv. Detta orsakar återigen intergalaktiskt tumult.

Berättelsen hinner inte avslutas under skivans lopp men det spelar egentligen ingen roll. Musiken, känslan och allt det där andra som egentligen är så mycket viktigare än en koncepthistoria är magiskt och vackert.

Liberalism eller kommunism?

Berättelsen må kanske inte avslutas men det är ändå enkelt att tyda dess mening. I skivboken tackar man Ayn Rand, en rysk författare och filosof inriktad mot objektivism och människans individualistiska rättigheter. Helt klart en parallell mot liberalism och kommunism.

Personligen är inte 2112 min favoritskiva med Rush. Dock är det tillsammans med Moving Pictures de två skivorna som fick mig intresserad av bandet. Innan var progressiv rock/metal synonymt med Dream Theater för mig. Men med 2112 öppnade sig en helt ny värld av progressiv musik. Det är viktigt och väldigt betydelsefullt för mig. Därför spelar jag A Passage to Bangkok som denna veckans fredagslåt. Den står utanför skivans koncept och handlar om narkotika. Pearts tanke med texten till låten var att den skulle vara mindre seriös och handla om något kul samtidigt som det var en lättsam låt. Och det vill man väl ha på en fredag?!

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

2 kommentarer

  1. Grymmegrupp och grymmeskiva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.