Kingston Wall: Finsk progressiv rock

Under fjolåret lyssnade jag ganska mycket på progressiv rock. Jag ville hitta något nytt för att få ett litet avbrott. I den vevan hittade jag det kortlivade finska bandet Kingston Wall. Ett band som lät väldigt bekant men ändå främmande vid första genomlyssningen. Initialt lät det som ett vanligt rockband från 90-talet men när jag väl lyssnat mer och tagit till mig mer öppnade sig skyn.

Men innan vi irrar bort oss, lite historia. Kingston Wall bildades 1987 och bestod av Petri Walli (gitarr och sång), Jukka Jylli (bas) och Sami Kuoppamäki (trummor). Fem år senare 1992 släppte man sin självbetitlade debutskiva (som återutgåva mer känd som I) på eget skivbolag. Debutskivan var som de flesta debutskivor ostrukturerad och ganska rakt på. Men ändå samlar en trio som utforskar musiken och sig själva och bidrar med ett resultat som absolut är något eget. Det psykedeliska är ännu hyfsat rakt med enkla effekter och mycket eko och wah-pedaler. Men låtarna är avslappnande och bra. Energin är underbar.

Kingston Wall (c) Nico Havia

Kingston Wall (c) Nico Havia

Svampsviten – Ultimata låtnamnet för psykedelisk rock

Uppföljaren, II, kom redan året därpå (1993) och på den hade Petri och bandet utvecklat sitt sound markant. De psykedeliska och österländska delarna av bandets musik fick ett större utrymme och helheten blev mycket bättre. Samtidigt fick instrumentalisterna större utrymme att briljera. Någon direkt motsvarighet till sviten ”Mushroom Suite” finns inte på II, men det är en petitess i sammanhanget då allt annat är så mycket bättre.

Muntligt traderad familjesaga

Tredje skivan, III – Tri-Logy, släpptes under hösten 1994 och är en radikalt (nåja!) annorlunda skiva vid en jämförelse mot bandets tidigare album. Den är mer hårdrockig samtidigt som det finns väldigt många fler influenser från reggae och techno. Samtidigt är det kanske också den skiva som är mest ”proggig”. Textuellt handlar skivan om ”Bocksagan”; en muntligt traderad familjesaga från Bock-släktet. En komplex familjesaga baserad på svensk och finsk kultur utifrån alfabetet och dess ljudsystem. Petri fick lära sig denna ”skapelseberättelse” från sin vänn Ior Bock, den sista ättlingen i Bockfamiljen. Hur jag ska summera sagan till den här texten vet jag inte, men jag väljer att säga att den förmodligen är tydligare under att haschrus.

Kingston Wall bryter upp och Petri drar till Goa

Innan 1994 är över har Kingston Wall hunnit med att brytas upp. Petri reser sedermera till Goa med Ior Bock och återvänder till Helsingfors senare under våren 1995. I biografier och andra texter skrivs det att Petri var en komplex person; en som älskade österländsk kultur, skandinavisk kultur men också en som hade det tufft och älskade sin gitarr. Sommaren 1995 begår Petri Walli självmord genom att hoppa från kyrktornet i Helsingforsstadsdelen Töölö.

Kingston Wall blev inte något vidare framgångsrikt band under dess livstid. Bandets enda spelning utanför Finland var i Estland. Bandets skivor trycktes heller inte upp i någon större upplaga eftersom man själv betalade för allting. Det var först efter det att bandet lagt av som dess namn sakta började spridas i Helsingfors.

Nyfunnen popularitet bland hårdrockare och hipsters

Allt eftersom bandet blivit mer populärt har det tryckts upp nya remastrade versioner av bandets skivor. Det har även släppts en remix-skiva där välkända finska techno och psykadeliska trance-artister spelat in sina egna versioner av Kingston Walls låtar. Även Amorphis har spelat in en cover på en Kingston Wall-låt; And I Hear You Call som återfinns på My Kantele EP:n.

När jag hörde Kingston Wall första gången associerade jag direkt till tidiga Jane’s Addiction och Primal Scream av någon anledning. Kanske just för att de också har en ”liten aura” av drogliberalism. Men helt klart är att Kingston Wall trots sin österländska touch låter väldigt 1990-tal men samtidigt fortfarande väldigt moderna.

Kingston Wall @ Facebook
Kingston Wall @ Spotify

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

8 kommentarer

  1. Alla tips är välkomna.

  2. Aldrig hört talas om. Får kolla.

  3. Bra text, för övrigt. Man blir sugen på att höra bandet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.