Österrikiska Wildhunt är ett av de band jag lyssnat mest på sedan jag flyttade till Stockholm. Det är ett band som på det allra finaste vis lyckats plocka russinen ur speed metal, thrash metal, heavy metal och power metal. Men samtidigt skall det erkännas att även om jag nämner speed metal så går det sällan speciellt fort utan istället är det riffen och känslan i vissa låtar som för mina tankar dit. Men det är en intrikat blandning av allt det bästa.

Wildhunt är ingen vild jakt…

Så trots att man spelar thrash metal är det den här gången mellantempot som gör mig mer intresserad av bandet. Hade man öst på i klassiskt speed- och thrash metal-tempo tror jag att de intrikata basgångarna hade gått förlorade. Riktigt gött med ett band som faktiskt intygar att man har en basist. Att förlora den egenskapen i musiken hade varit tråkigt eftersom basspelet tillsammans med riffen är det de som jag verkligen uppskattar på Descending (2016, Metal On Metal Records). Så på de områden är Wildhunt en frisk fläkt på thrash metal-scenen.

Låtarna som Wildhunt skriver är långa; sex av tio på debutskivan är omkring sex minuter varav två, däribland inledande Age of Torment, är över åtta minuter långa. Hade låtarna varit tråkigare så hade jag inte ägnat någon tid alls för den här skivan men jag tycker att riffen är sköna och progressiva samtidigt som gitarrsolona känns existensberättigade. Speciellt i Thrill to Kill är kvalitén på riff och solon hög.

Wildhunt är teknisk ”episk” thrash metal

Den största nackdelen för min del när det kommer till Descending är att ingen av låtarna har någon vidare bra refräng. Kanske är det som så att bandet inte riktigt lagt ner energi på att få till bra sådana eftersom man spelar en mer teknisk och progressiv thrash metal och således inte förväntar sig allsångssjungande fans? Vad vet jag, det är åtminstone skivans allra främsta nackdel. Men det är tack vare det här som den något enformiga sången lämpar sig så väl för Wildhunt. Jag får känslan av att sångaren inte är fullständigt engagerad i sitt jobb och även om han passar bra i själva soundet skulle jag vilja ha en med lite med driv i sången som då kan ge ifrån sig lite fler skrik och klämma ända från tårna.

Även om jag gillar skivan och lyssnar på den ofta så saknar jag direkta hits. Att det inte finns någon direkt hit tror jag gör att man inte investerar den tid skivan behöver för att gestalta sig. Det tar tid innan jag hittar de där tuffa passagerna där jag knyter näven, skriker med och bara njuter. Visst finns det flera ställen där jag spelar på min luftgitarr men det är inte i närheten av lika kul som att skråla med.

Men det är kanske inte något för den otålige

Men en kan inte få allt. Det är trots allt en riktigt go platta med bra låtar men att hitta dom tar tid. Det finns förmodligen inte heller någon låt på skivan som jag skulle spela på en stökig fest med vänner. Möjligtvis Thrill to Kill om jag spelar den ett par gånger under kvällen. Däremot skulle jag mer än gärna introducera skivan till mina vänner vid ett annat tillfälle så att alla skulle känna till skivan och på så sätt kanske gilla de intrikata låtarna och av den anledningen vilja lyssna på skivan.

Wildhunt rekommenderas dock för den som har tid

Så om du vill ha din thrash metal riktigt snabb, direkt och allsångsvänlig så kanske detta inte är det mest lättuggade du kan hitta. Men om du gillar tekniska thrash metal-band som Heathen eller Coroner så bör du åtminstone ägna minst tre timmar åt Wildhunt.

Officiella hemsidan

Officiella Facebooksidan