Konsertrecension: Night Viper och Dead Lord

Som exil-göteborgare så får man se till att dyka upp när ett av den forna hemstadens bästa band hyr en svindyr buss upp till huvudstaden. Night Viper är i min öron det bästa hårdrocksbandet från Göteborg just nu. Dead Lord har jag inte sett sedan de var asbra på Muskelrock för ett gäng år sedan. Så när två bra band spelar måste man ta sig dit helt enkelt. Supporta scenen helt enkelt.

Night Viper in the niiiiiight!

Night Viper inleder kvällen och gör det stilsäkert med ryggarna vända mot publiken. Som vanligt i Sverige vågar inte publiken stå närmare än fem meter från scen när förbanden spelar. Vi är dock några tappra som trotsar lagen och står framför den alltid leende basisten Ruben. Att det inte är fler som headbangar, öser och njuter av bandets fenomenala heavy metal måste bero på att majoriteten ännu inte blivit tillräckligt berusad för att våga släppa loss.

I ungefär en halvtimme äger Night Viper scenen och det är grymt kul att lyssna till bandets egna kompott av heavy metal. En mix av Judas Priest, Metallica och annan mörkermusik blir, åtminstone enligt mig, en helt egen hårdrocksidentitet. Förutom gamla klassiker som Dagger In Hand, Run for Cover, Never Be Enslaved och The Wolverine bjöd man på en ny låt. Tyvärr tappade jag bort titeln på cykelturen hem men jag har för mig att den handlade om Satans son.

Dead Lord rocking us with their rock

Kvällens huvudakt Dead Lord då. Det hörs och märks direkt att bandet varit ute på de europeiska vägarna då man idag är ett otroligt tajt band. På Muskelrock var det den energiska uppkäftigheten i bandets sexiga rock som imponerade. Igår var det låtarna och glädjen som vann. Bandets rockmusik gör egentligen inte så stort väsen av sig. Den bara är där och får en att svänga mer på höften än huvet.

Då jag mest lyssnat på bandets första skiva, Goodbye Repentence, är det de låtarna som jag gillar bäst under kvällen. Jag vet inte om det var jag som missade eller zonade ut men spelade de verkligen inte monsterhiten Hank? Annars bjöds vi på grymma låtar som Hammer to the Heart, Onkalo, Because of Spite från debuten. Bland andra spelades Farewell och When History Repeats Itself.

Rocktåget 2017

Jag tänkte på det under Night Vipers gig, men det slår mig än skarpare under Hammer to the Heart. Den glädje som dessa två band bjuder på är underbar. Tänk om de hade slagit ihop sig med Lugnet och gjort en folkparksturné nästa sommar. Det är sådan här rock ’n’ roll som sommaren är som gjord för. Det är Rocktåget om något!

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

3 kommentarer

  1. Ps nya låten heter Summon the dead

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.