Recension: Armory – World Peace… Cosmic War

Armory är väldigt noga med att poängtera att de spelar speed metal och inget annat. Jag har gjort misstaget att kalla musiken för thrash metal flertalet gånger och fått onda ögat varje gång. Så vad fan är skillnaden mellan speed-, thrash- och (amerikansk) power metal? För ett otränat öra må skillnaderna vara minimala men de finns. Förenklat kan man säga att speed metal är snabbare än NWOBHM och mer melodiös än thrash metal. Dessutom är det vanligare med vanlig, om en arg, hårdrockssång till speed metal.

Och det är precis så Armory låter. Snabbare än NWOBHM, mer melodiöst än de flesta thrash metal-band och en sångare som inte growlar. Personligen är jag väldigt glad över den nya vågen av speed metal-band som kommit de senaste åren. Det fanns många fantastiska speed metal-band i USA under 1980-talet vilka tillsammans med dagens nya speed metal-akter förtjänar uppmärksammas.

Armory från Speed Metal Island

Armory håller farten uppe för det mesta och bjuder på riktigt skön speed metal. Det tog mig dock ett par varv av skivan innan jag riktigt hittade hem. Det är bra fart, bra riff och melodier och refränger (även om jag så klart vill ha fler fotbollskörer som i Space Marauders). Texterna handlar om rymden, om framtida krig i rymden och om hårdrock; allt är i sin ordning på det området alltså. Ta bara en så astuff låt Hell’s Fast Blades som inleder ganska lugnt men skönt för att efter ett tag dra igång på riktigt. Visst sången håller inte hela vägen men det är första skivan så det är okej. Däremot är riffen och trumkompet asbra! Och refrängen är bäst på skivan! Och det härliga mittpartiet är asgött!

Dynamik och kontraster i ljudbild och låtar

Man har jobbat väldigt bra med dynamik och kontraster i låtarna vilket är en sak som de klassiska speed metal-banden var mästare på. Att bara ösa hela tiden är kul en stund men på ett helt album måste det finnas andningsrum för både sångare och publik. Det som förhöjer dynamiken är den tydliga produktionen där allting låter klart och tydligt. Det finns en punch i ljudet som få nya band faktiskt lyckas med så där har man samarbetat bra med sin producent.

Behov av förbättrad sång

Visst finns det vissa saker jag inte riktigt tycker om, framför allt tycker jag att Konstapel P inte håller hela vägen. Speciellt de ljusa skriken saknar tillräckligt med kraft och blir lite mesiga. Även frasering och betoning i vissa verser känns lite tunna. Men det betyder endast att det finns något att utveckla och det är inte så illa som det kan vara med andra band som spelar gammal metal. Spinning Towards Doom är ett exempel på detta. Phantom Warrior är dess raka motsats (och solot i låten är även det asläckert).

Så jag tror minsann att Armory släppt en riktigt bra debutskiva och bara de får komma ut att spela så kommer rutinen automatiskt. Fan vad gött med riktigt bra speed metal från Hisingen!

Bandcamp | Facebook

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

3 kommentarer

  1. Blir nog köp av denna. Inte bara för att musiken verkar köpvärd utan också för att stödja Metal från Götet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.