Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image

A Fair Judgement | 24 mars, 2017

Scroll to top

Top

No Comments

Fredagslåten: Virgin Steele – Blood And Gasoline

Virgin Steele - Marriage Part 2
Jarno Lauronen

När jag började min karriär som musikskribent gjorde jag det i slutet av nittiotalet på en nättidning vid namn Intromusik. Det var riktigt kul. Jag kommer ihåg att jag gav Luca Turillis soloskiva King of the Nordic Twilight betyget 10 av 10. Vissa menade att det inte fanns någon som helst sanning i att det kunde vara en perfekt platta, men där och då, för 18 (!) år sedan så var det en fantastiskt bra skiva. Det var en oskuldsfull tid likt tonåren för de flesta. Men det otroligt kul.

Första intervjun

Chefredaktören var i min ålder och han lyckades få till intervjuer med många artister. Om jag inte minns helt fel så hade vi en intervju med Håkan Hellström innan han breakade. Min första intervju med ett kontrakterat band var med amerikanska heavy metal-bandet Virgin Steele. Jag var otroligt nervös, seriös och tog mig själv på väldigt stort allvar. Min kompis som läste media på gymnasiet hade lånat en kamera för några tiotusen och en inspelningsapparat för några tusenlappar. Det var grymt att skolan lät oss låna utrustningen.

Så jag och min kompis kommer till Lisebergshallen där Virgin Steele ska vara förband åt Hammerfall. Vi blir insläppta backstage, blir dirigerade till ett rum där Virgin Steele ska befinna sig. Ingen är i rummet men representanten säger att de är på väg. Min nervositet visar sig i att jag blir otroligt kissnödig och eftersom jag veckan innan spelat innebandy i samma hall så vet jag var omklädningsrummen är så jag beger mig iväg. Hinner 25 meter runt hörnet och min kompis skriker att de kommit. Jag vänder.

Nervösa killar och erfarna fullblodsproffs

Så jag gör intervjun kissnödig och nervös. När jag är klar med mina nedskrivna frågor så säger jag att jag är klar. Stänger av bandaren och ber om en fotosession. ”Absolut”, säger David DeFeis. ”Vänta bara så ska vi få ihop bandet”. Det visar sig att han måste leta efter sina snabba solglasögon medan de andra ställer upp sig snyggt och prydligt. När min kompis fått bra bilder så frågar vi blygt om vi kunde få ta en bild med bandet. ”Självklart!, vänta så ska vi se hur långa och snygga ni är. Ed, tar du bilden så kommer hela bandet med tillsammans med grabbarna?”, vilka proffs! Det slutar med att vi får ett par riktigt snygga bilder på Virgin Steele och ett par riktigt misslyckade bilder på oss tillsammans med Virgin Steele. Innan vi hinner gå frågar jag, något orutinerat, om han någonsin funderat på att starta ett Alice Cooper-coverband eftersom han liknar honom. Han skrattar och säger ”Nej, kompis. Men kanske kan jag och han göra något när våra karriärer är på dekis om några år.”

Ett lättsammare teatraliskt Manowar

Det var när bandet turnerade med The House of Atreus-skivorna. Min favoritperiod med bandet är skivorna som det släppte på 90-talet, Life Among the Ruins och The Marriage of Heaven and Hell 1 & 2. Det är tre skivor som är så otroligt bra heavy metal trots de teatrala tendenserna på The Marriage of Heaven and Hell. Det är klassisk heavy metal med snygga melodier och bra sång. Aningen teatraliskt men låtarna är riktigt bra! Speciellt dagens låt, Blood and Gasoline.

Det är före millennieskiftet som Virgin Steele är som allra bäst. Från att ha släppt makalöst bra Age of Consent i slutet av 80-talet kom Life Among the Ruins (otroligt bra sexig heavy metal) i början av 90-talet. Den klassiska hårdrocken knockades av grunge och annan metal, men Virgin Steele fortsatte att släppa bra skivor. Efter ”äktenskapsskiorna” släppte man den mycket hårdare Invictus och därefter kom ”Huset Atreus”-skivorna. Trots att det var där jag fann bandet så kopplade det inte riktigt. Man gjorde för mycket. Numera är bandets produktion inte något att lyssna på, och istället för stora låtar satsar man på stora svärd. Trist!

Next Story

This is the most recent story.

Submit a Comment

Visa min senaste bloggpost