Ytterligare en till ”Doctor Death”

0
218
visningar
Jack
Jack "Doctor Death" Kevorkian

För några dagar sedan läste jag i GP att man i Tyskland funnit ytterligare en ”Doctor Death”. Niels Högel, en sjuksköterska, som injicerade och överdoserade hjärtmedicin samt andra droger. Detta av den enkla anledningen att han tyckte om känslan som infann sig av vetskapen att han kunde återuppliva dem.

Harold ”Doctor Death” Shipman

Direkt kom jag att tänka på Harold Shipman och Church of Miserys låt Doctor Death. Harold Shipman var en brittisk allmänläkare som mellan åren 1975 och 1998 på något sätt lyckades mörda över 250 människor via sin läkarmottagning. Han dömdes år 2000 för att ha mördat 15 av dem. Dagen innan sin 58-årsdag hängde han sig i sin fängelsecell.

När man tänker på en tysk ”Doctor Death” så förs ju tankarna onekligen till Josef Mengele. Nazisten som i Auschwitz genomförde mänskliga experiment på fångarna. En annan ”Doctor Death” som också funnits inom medicinen är Jack Kevorkian. Denne ”Dr Död” förespråkade dödshjälp och han menar att han hjälpt åtminstone 130 patienter med deras sista önskan.

Allmänläkarens barmhärtighet

När man läser om dessa män så är det för mig fullkomligt overkligt hur många barmhärtighetsmördare det faktiskt finns. Nu verkar det dock vara som så att Niels Högel njöt av att återuppliva, eller åtminstone försöka återuppliva, sina patienter. Förmodligen fanns den ådran hos Harold Shipman, Josef Mengele och Jack Kevorkian också även om de trodde sig göra en god vetenskaplig gärning.

Som tidigare nämnts så hade Church of Misery en låt om Harold Shipman på sin senaste skiva And then there were none. Ingen hårdrockare har väl missat Angel of Death av Slayer som handlar om Josef Mengele? Men förmodligen har en och annan missat Anvils låt om Jack Kevorkian? Den heter Doctor Kevorkian och hittas på bandets elfte studioalbum Plugged in Permanent. En helt okej skiva faktiskt.

Dödsmetall i dur

Tyskland har ju aldrig varit speciellt bra på det här med dödsmetall. Förmodligen beror det på att dödsmetall i dur inte skulle vara så kul. Denna versionen av Hammer smashed face är ett bra exempel. Så jag tror inte att ett inhemskt band skulle skriva en bra låt om sin landsman. Det är väl inte helt otippat att Tatsu ser till att få med Niels Högel på en kommande Church of Misery-skiva? Hela den här seriemördarvinkeln får mig samtidigt att fundera på hur det påverkar en själv att konstant skriva om verkliga, sinnessjuka mördare. Hur påverkas man av all den efterforskning man måste göra för att skriva bra texter eller berättelser till skivorna?

Men ändock är det otroligt fascinerande att både lyssna på låtar om seriemördare, men även att läsa om dom. Vilken är din favoritseriemördarlåt? En av mina favoriter är The Bleeding Baroness av Candlemass om Elisabeth Báthory.

LÄMNA ETT SVAR

Skriv din kommentar här
Skriv ditt namn här

Visa min senaste bloggpost