Nu har vi varit i cykelstaden Amsterdam en dag. Jag är här tillsammans med en kompis för att under helgen besöka Into the Void Festival i Leeuwarden. En stonerrock-festival i självaste stonerlandet måste ju besökas när det finns några band som lockar. Vi turistar, barhoppar och provsmakar på ost och öl. Imorgon går resan norrut och vidare mot Leeuwarden. Jag har under veckan delat med mig av några band som jag ser fram emot att få se. Thorsdagens band är brittiska Famyne.

Famyne Ghosts of the Slave Ship

Famyne är mer eller mindre festivalens enda epic doom-band. Kanske är det att tänja på genregränserna lite, men vem bryr sig? Det är bekant min mest omtyckta typ av doom så det får jag inte missa. Innan jag såg festivalens banduppsättning hade jag noll koll på britterna. Men jag har de senaste veckorna lyssnat på bandets debutskiva en hel del. Helt klart så är det inte något som slår an på hjärtsträngen direkt, men efter lite tid så gick det ner.

De följer den brittiska traditionen väl. Skulle jag jämföra bandet med något så skulle det nog bli Pagan Altar även om det inte är en självklar liknelse. Kanske också en aning Candlemass men utan de uppenbara melodierna och aldrig att de spelar lika snabbt. Lite mer annorlunda saker som shoegaze kanske man kan ana i soundet också. Det enda jag saknar hos Famyne är de här riffen eller melodierna som man rycks med i. Allt annat som lämpar sig väl för klassisk doom finns så klart med.

Låten Slave Ship får mig att tänka på Primordial och stämningen i deras mest miserabla låtar. Inte lika hårt eller tungt men snarlik stämning. Debutskivan är lovande och med mer erfarenhet blir det med all sannolikhet bättre. Jag tror faktiskt att detta kan vara ett sånt gig där man utbrister ”jag var där” (trots att det sällan sker med festivalgig utan mer lokala gig).