Amsterdam har helt klart ett bra utbud av ost och öl. Det gillar jag. Men idag lämnar jag Amsterdam för att med buss ta mig till Leeuwarden och Into the Void Festival. En stonerrock-festival i självaste stonerlandet måste ju besökas när det finns några band som lockar. Vi har turistat, barhoppat och provsmakat på ost och öl. Jag har under veckan delat med mig av några band som jag ser fram emot att få se. Det sista bandet är irländska Mourning Beloveth.

Mourning Beloveth Rust & Bone

Mourning Beloveth kör på den doom metal-subgenre som åtminstone jag ser som klassiskt brittisk. Det brukar klassificeras som death/doom och kan enkelt jämföras vid utmärkta My Dying Bride. Långsam doom med sorgsna melodier och djup men tydlig growl.

Jag har inte lyssnat så väldigt mycket på Mourning Beloveth och att på några veckor sätta sig in i bandets diskografi kändes som en tung uppgift. Klart är i alla fall att jag gillar att jobba till skivan The Sullen Sulcus. Men det är ingen inställsam musik och frågan är hur den kommer att stå sig när man redan spenderat några timmar på att lyssna till doom metal. Ibland kan det bli för mycket.

Men tre eller fyra låtar borde man väl orka med?