Angel Sword – Rebels Beyond the Pale

Jag har länge funderat på vad som ska ske med den här bloggen. Ibland vill jag skriva mera. Ibland vill jag inte göra någonting. Samtidigt skulle en nedläggning innebära att alla fjorton år skulle vara förgäves. Så istället kommer här ett tips på en av de bästa skivorna jag hört sedan det mer eller mindre tystnade här för två år sedan. ANGEL SWORD bär fanan högt för den traditionella hårdrocken.

New Wave of Traditional Heavy Metal

New Wave of Traditional Heavy Metal har den här nya vågen kallats i ett gäng år nu och är det någon tradition man bör bevara så är det hårdrocken. Och precis som traditionen (eller historien om man så vill) så är banden av otroligt sviktande kvalitet. Men i den här bloggen lyfter jag bara fram det som är bra, och när det gäller ANGEL SWORD är det ett adjektiv som jag emellanåt tycker inte räcker till.

Men så var det inte från första anblicken. Jag såg nämligen skivomslaget för något år sedan och avfärdade det stöddigt med ett skratt och orden ”fan vilken smörja!”. Sedan gick tiden allt mer och jag snubblade återigen på ANGEL SWORD men den här gången på YouTube och då brukar jag ha svårt att avfärda någonting utan att lyssna på det. Så det var Lords of Thunder från bandets debutskiva Rebels Beyond the Pale (2016, Underground Power) som var min första fix.

Highway phantoms and Midnight stealers

Låten börjar med ett enkelt, snyggt rullande trumkomp och sedan kommer ett minst lika snyggt och melodiskt gitarriff. Sedan kommer Jerry Razors med sin raspiga stämma och första gången var jag otroligt nära att klicka bort låten efter ytterligare tio sekunder. Ibland har man tur för när låten tagit slut satte jag igång den direkt igen. Det som fångade mig var de fantastiskt snygga gitarrmelodierna och de helt otroliga textraderna i refrängen (och i bryggan). Och stämsången är icke att förglömma.

Old chains cast aside
Against the night as one we ride
Gotta see your heaven torn asunder
We are the lords of thunder

jerry razors i Lords of thunder

Jerry Razors har inte världens vackraste sångröst, men det hade/har å andra sidan inte Lemmy eller Udo heller. Vad trion däremot har gemensamt är attityd och en känsla för melodi och frasering. I Razors fall så håller han sig för det mesta inom sitt mellanregister och levererar sången utmärkt i varje låt. Precis som Lemmy och Udo. Det gör att det är lätt att både hänga med i texterna samtidigt som de går att sjunga med i.

They call us lightning runners

Fingertoppskänslan som finns hos samtliga låtskrivare gör hela skivan otroligt variationsrik. Även om det är uppenbart att man försöker låta som banden från förr skiljer sig ANGEL SWORD från andra band eftersom man inte förlitar sig på den egenskapen. De egna låtarna är av superb kvalitet (ingen dötid på första sju låtarna t ex) och samtliga låtar är mer eller mindre hårdrockshits. Det är små snygga gitarrslingor både här och där, en grym textrad eller stämsång som ger låtarna nya dimensioner och lyfter på så sätt hela skivan.

Idel hits på denna platta alltså. Tills det att vi kommer till den näst sista låten Sign of the Raven. Även om det är en bra låt så är den inte i samma nivå som tidigare låtar. Den saknar direktheten, den är något mörkare och lunkar fram i samma lunk mer eller mindre hela låten. Lite samma problem finns det på Witches Never Die, men det är petitesser. Det här är ändå den skivan jag lyssnat på mest de senaste månaderna men tyvärr är vinylskivan slutsåld sedan länge.

ANGEL SWORD har börjat att spela in en ny skiva ganska nyligen. Förhoppningsvis kommer den under 2019. Jag måste ha den!

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

2 kommentarer

  1. Eftersom både du och Robban tipsar om detta gäng så är väl det inte så mycket mer att göra än att kolla upp Angel Sword. ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.