Metallica, Dyers Eve. Förmodligen världens just nu bästa låt. Jag har lyssnat på den ca 50 gånger sedan Muskelrock (förmodligen 1000+ ggr sedan jag upptäckte den omkring 1993). Det är klart att det första thrash metal-bandet jag någonsin hörde skall få äran att få sina andra låt med på Torsdagsthrash-spellistan som finns på Spotify. Den första var Master of Puppets.

Som alla vet så inleder Metallica sin låt med ett benhårt och astufft trumintro. Sedan kommer nedanstående vers.

Dear mother, Dear father
What is this hell you have put me through
Believer, Deceiver
Day in day out live my life through you
Pushed onto me what’s wrong or right
Hidden from this thing that they call life

metallica ”dyers eve”

Låtens perspektiv visar hur ett ungt barn växer upp i en familj som ser till att barnet inte får någon påverkan eller influenser från utomstående. Det är hos familjen och föräldrarna som tryggheten finns. När barnet sedan blir äldre saknar det verktygen för att fungera i sociala sammanhang samt blir förvånad hur andra lever sina liv.

Kristen vetenskaps kyrka

James växte upp i en familj där båda föräldrarna var starkt troende. Föräldrarna hängav sig till rörelsen Christian Science (övrs. Kristen vetenskaps kyrka). Rörelsens ”upphovsman” Mary Baker Eddy menade att sjukdom och död endast är illusioner som kan övervinnas genom att hänge sig åt Gud. James far lämnar familjen tidigt med en lapp som enda förklaring. Ytterligare en motgång är när James mor går bort i cancer när han är i mitten av sina tonår.

Dear Mother, Dear Father
You’ve clipped my wings before I learned to fly
Unspoiled, Unspoken
I’ve outgrown that fucking lullaby
Same thing I’ve always heard from you
Do as I say, not as I do

METALLICA ”DYERS EVE”

James föräldrars strikt kristna tro och grova begränsningar gjorde att när James väl insåg hur andra levde så blev det jobbigt. Allting var så annorlunda. Föräldrarnas religiositet gjorde att han blev en enstöring i skolan. Kanske var det också detta som gjorde att han blev hårdrockare och bildade Metallica?

Varför detta hat gentemot Metallica?

Men vad är det egentligen som gör Metallica till ett så otroligt framstående band? I min värld är det låtarnas betydelse. Man blev störst genom att helt enkelt ha de bästa låtarna. På bandets fem första skivor har man lyckats skriva låtar som vuxit och blivit enorma klassiker. Några större än bandet själv.

När det kommer till Dyers Eve eller kanske främst …And Justice for All så är jag aningen fundersam kring varför alla hänger upp sig på avsaknaden av bas? Skäms man så mycket över att gilla en otroligt bra skiva så att man måste hitta på en så fånig anledning till att inte tycka om den?

Jag gillar låtarna, men inte skivan eftersom det inte finns någon bas på den

random hårdrockare

Men det finns mycket annat som även det är svårt att förklara. Jag är nöjd med att gilla …And justice for all och många andra skivor med Metallica. Gillar även delar av Load och ReLoad även om det är lite för mycket kepsmetal emellanåt. Men på Dyers Eve och alla andra låtar på samma skiva så är det elementär Metallica vi hör.

BIRTH, SCHOOL, METALLICA, DEATH!