Det har varit lite för mycket paus med AOR här på bloggen, men så blir det emellanåt när annat måste prioriteras. Den här gången kör jag bara ett gäng klassiker för att få in dom på listan. Ni som inte är och lyssnar på Helvetets Port och ZoneZero på Truckstop Alaska kan lyssna på den här spellistan för att inte deppa ihop helt. Å andra sidan kan ni som ska gå till Truckstop Alaska förfesta med denna spellistan! Win Win!

Dakota – Runaway

Det tog 20 år innan den här plattan fick sin rättmätiga framgång, eller åtminstone erkännande. Plattan släpptes ursprungligen 1984 på MCA Records som även släppte skivan med nästkommande artist. Jag skrev om plattan redan för fem år sedan och lyfte fram just titelspåret. Det är en fullständigt fulländad låt som är perfekt på exakt alla områden. En sådan låt måste ju bara vara med på en AOR-lista!

Night Ranger – Don’t Tell Me You Love Me

Night Ranger då ja. Kanske mest kända för balladen Sister Christian och skivan Midnight Madness. Men innan dess släppte man plattan Dawn Patrol på vilken man fortfarande har kvar lite hårdrock i sin AOR. Utvalda låten Don’t Tell Me You Love Me är första singeln från skivan och det är en självklar singel. Pumpande snäll hårdrock med otroligt snygga melodier och fantastisk refräng. Självklart val för en lista med AOR!

FM – That Girl

FM! Det är nästan så att man vill slänga in en hjärt-emoji här för att verkligen visa på hur fantastiskt bra Indiscreet är. Brittiska FM lyckades verkligen få till in en fullträff på debutskivan sin. Inte en enda låt som visar på några svagheter. Melodierna sitter som de ska, sången är grym och låtarna bara skiner! Det var svårt att välja låt, men det fick bli That Girl. Kul också att Adrian Smith älskade låten så mycket att Iron Maiden valde att göra en cover på låten som b-sida på Stranger in a Strange Land. Kuriosa är att Iron Maiden gjorde en cover på demoversionen, och inte den som slutligen hamnade på Indiscreet och Some Slick Continental AOR.

Paul Laine – Dorianna

Lugnt och stillsamt intro som leder till ett storslaget riff och sedan blåser det igång! Jag hade inte hört denna låten innan årets upplaga av Muskelrock. Där önskades den titt som tätt och tillslut var det bara att kapitulera. En låt i mellantempo och ganska intetsägande verser, men så kommer bryggan och så slutligen refrängen. Där blåser det igång och det är en otroligt stor refräng och perfekt för fest! Idag är det fredag!

John Waite – These Times Are Hard For Lovers

2010 skrev jag om den fantastiska låten Bluebird café och hur det är en livsviktig låt. John Waite är livsviktig när det kommer till AOR och hans insatser i Bad English och The Babys kommer förmodligen att synliggöras mer när det kommer till den här listan.

These times are hard lovers skrev John tillsammans med den välkände låtskrivaren Desmond Child. Men det som jag tycker är bäst med John och hans musikala insatser är hur han sjunger. Det är helt otroligt hur bra han sjunger! Varje frasering, uttalet och bara själva lätet är hur bra som helst! Magi!

Zeno – Signs On the Sky

Zeno Roth är bror med den något mer välkände Uli Jon Roth. Zeno är även han gitarrist och låtskrivare. Jag hittade den här skivan nyligen när jag läste bloggar om melodisk hårdrock. Jag kommer inte ihåg i detalj vad som skrevs men det var något om okända bröder.

Om vi bortser från Ulis jobb i Scorpions så tycker jag att debutskivan med Zeno är bättre än allting som Uli skrivit utanför Scorpions. Måhända att Uli är en tekniskt bättre gitarrist osv men Zeno kunde skriva mer intressanta låtar. Signs on the sky är en bra melodisk rocklåt med en härligt nasal sångare i Michael Flexig.

Strangeways – Living In the Dangerzone

Strangeways var det första bandet som jag fick tips om efter den senaste flytten till Stockholm. Det var David på Stockholms serie- och skivhandel (samt Helvetets port och Vigilante) som nämnde att han spelat Walk in the fire i butiken hela dagen. Jag var tvungen att lyssna hemma.

Det stod klart att Strangeways var kvalitativ vuxenrock i midtempo med snygga melodier, tid och mogen sång. Det är en mer gitarrbaserad hård rock och inte någon solklar synthbaserad AOR. Men fortfarande riktigt bra! Är man inte ett fan av stilen kan det vara lite svårt till en början så därför körde jag Living in the danger zone som låtval.

Treat – Get You On the Run

När det gäller Tre kronor så föredrar jag så klart Organized crime framför hockeylandslaget. Skivan fyller tre decennium i år vilket firas i Stockholm med konsert. För alla som gillar melodiös hårdrock så är det obligatorisk närvaro.

Get you on the run är en trevlig låt som luffar fram i ett sakta mak. Men som med så många andra låtar så kan jag inte bli refrängen. Den är så bra att det är svårt att inte bli otroligt glad. Sista helgen i oktober kommer att bli fantastisk! It’s a Treat!

Journey – Separate Ways (Worlds Apart)

Förmodligen den mest välkända låten och rösten denna vecka. Vilken fantastisk sångare Steve Perry var. Precis som John Waite är han bra på allt det som en sångare bör vara bra på. Kanske är sista versen lite udda då det är svårt att höra vad han faktiskt sjunger men det betyder nog bara att han verkligen gav allt vid inspelningen och inte orkade sjunga en gång till.

Låten i sig är en fantastiskt bra låt med ett snyggt gitarrsolo, bra melodier och framför allt bra keyboardljud (lite utomjordiskt men ändå hemtrevligt).

Det som egentligen lyfter låten är dess video. Fem män med snea frisyrer ute i hamnen som till en början spelar på luftinstrument alternativt förföljer en kvinna i högklackat och läderkjol. Man undrar så klart var kvinnan har där att göra. Helt klart är att hon är kriminell för inte är det den lämplig klädsel för en hamnarbetare.

När de sedan fått sina instrument så blir det bara bättre! Fantastiska poser! Och att kunna spela på en vägghängd keyboard utan att den ramlar ner betyget ju att man är otroligt stark!

Lou Gramm – Ready or Not

Den första låten jag någonsin hörde med Lou Gramm var Lost in the shadows (The Lost Boys). Filmen med samma namn som texten inom parenteserna var bland det tuffaste jag hade sett när jag var tio (kanske, kommer inte ihåg när vi kunde hyrt den). Men Lou själv är främst känd som sångare i bandet Foreigner. Men ni AFJ-läsare kommer nästa vecka få höra på någonting som är så mycket bättre!

Lou Grammatico (vilket är hans fullständiga namn) sjöng i bandet Black Sheep vilka agerade förband till Kiss 1975. Tyvärr blev den lyckan kort då en isfläck orsakade att deras lastbil med all utrustning krockade och gjorde så att bandet inte kunde fortsätta. Detta innebar också att bandet la ner. Men Lou hade tur som hade gett bandets första skiva till en bekant som letade sångare för ett nytt band; Trigger. Detta blev senare Foreigner och resten är historia, typ.

Lou lämnade trots samarbetssvårigheter inte Foreigner förrän 1990. Däremot släppte han sin första soloskiva i januari 1987 och sista skivan med Foreigner i december. Ready or not är en fantastiskt bra rocklåt från nya nämnda första debutskiva! Låten är också en perfekt AOR-låt att ha med på en träningslistan för att känna sig stark och redo för passet!